Det gjorde mig gott!

27 september, 2011 § 3 kommentarer

Idag deltog jag på solidaritetsseminariet Swedish-Czechoslovak Solidarity 1968-1989. Och vem minns inte den 21 augusti 1968 och Sammetsrevolutionen 1989? När jag sitter och skriver detta har jag än så länge inte hunnit att sortera alla intryck från dagen. De är många! Verkligen många! Jag känner att jag behöver tid att bearbeta. Men jag vill ändå skriva några ord.

Den 21 augusti 1968 var jag tonåring. ”Jag drömde om att få bli fri. Naturligtvis visste jag inte riktigt vad friheten innebar, vad det var, hur den kunde kännas, för jag hade aldrig levt i ett land där det fanns frihet. Under veckan efter den 21:a augusti 1968 öppnades allt upp för mig och jag fick smaka på en känsla av att tillhöra något större, något vidare, något icke avgränsat. Det var som ett hav av möjligheter som öppnades upp för mig. Det liknade något som frihet möjligtvis skulle kunna vara och detta var en berusande vecka i mitt tonårsliv. Är det så här friheten känns? Kunde dessa känslor vara frihetskänslor?” undrade jag då. Jag tänkte ofta på dessa upplevelser under många år efteråt.

Vi var många på solidaritetsseminariet idag. Och när jag sitter där i den stora salen omgiven av alla människor och lyssnar på mina ”landsmän”, jag menar alla mina landsmän, slovakiska, tjeckiska, svenska, för det är så jag känner, ni är alla mina landsmän! Plötsligt drömmer jag mig bort för några sekunder och jag är helt säker på att jag nuddade vid den där svindlande känslan, jag kände den från förr, att jag tillhörde något större, något vidare men idag inte bara i drömmen utan i verkligheten. Gemenskap! Det var vad jag kände. Det gjorde mig gott!

Solidaritet 68, utställningen pågår på Tjeckiska centret mellan 28 sep 2011 – 11 okt 2011.

Annonser

§ 3 svar till Det gjorde mig gott!

  • vladimir oravsky skriver:

    Hej Eva, hoppas att det är OK med några rader om en bok om ”tjeckoslovaker” i Sverige. Vännenligt
    Vladimir Oravsky

    En ny bild av Sverige
    Vladimir Oravsky & Tomas Kramar (red)
    Utbrytarkungens knep eller Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska Sverige
    Bokförlaget h:ström
    I Utbrytarkungens knep eller Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska Sverige, har redaktörerna Vladimir Oravsky och Tomas Kramar samlat elva flyktingar från det 1968 av Sovjetunionen ockuperade Tjeckoslovakien och låtit dem berätta om sin väg till Sverige och hur deras liv kom att utvecklas i det nya landet.
    Varje enskilt öde är ett eget stycke historia, som var och en innehåller en nerv och spänning som gör att jag som läsare med förväntan vänder sida, för att fascineras av nästa berättelse. Likheterna är många, framför allt klasstillhörigheten, men i övrigt är den personliga rösten unik och otvungen. Samlingen kan liknas vid en orkestrering, varvid de olika berättelserna samlas till en helhet vida större än delarna.
    Jaroslav Suk behövde exempelvis inte lämna sitt land i brådstörtad flykt utan familjen fick tid att samla ihop sig och packa sina ägodelar – myndigheterna önskade att det skulle lämna landet. Emilia Hjemgård ”hoppade av” under en utlandsvistelse, medan Ervin Chalupas och fästmön Janas flykt var betydligt mer dramatisk. Gemensamt för dem alla är dock våndan över det fattade beslutet att lämna sina nära och kära för en oviss framtid utanför Tjeckoslovakiens gränser, med vetskapen om att de troligtvis aldrig skulle kunna återvända.
    Törsten efter frihet och ett människovärdigt liv hade med andra ord ett mycket högt pris, en insikt som utan alltför stora svårigheter borde gå att flytta över till de flyktingar som idag lämnar sina hemländer på vinst och förlust och söker sig till bland annat Sverige. De tjeckiska och slovakiska rösterna i Utbrytarkungens knep bidrar i hög utsträckning också till att ge en bild av Sverige.
    Främlingskapet till trots, tycks de flesta uppleva landet som något av en idyll, i vilken invånarna är förvånansvärt positiva till deras ankomst. Hur mycket av detta som byggde på ren och skär människokärlek eller om attityden hade en underliggande udd riktad mot ockupationsmakten Sovjet, är svårt att avgöra. I sammanhanget vilar kanske ändå tyngdpunkten på de politiska flyktingarnas upplevelse av mottagandet och de svårigheter de av nödvändighet måste möta, inte minst i språket.
    Hur som helst kan man undra i vilken utsträckning det positiva bemötandet som flertalet överlag redovisar, bidragit till de yrkesmässiga och personliga framgångar som med få undantag redovisas. Är det så att förväntningarna på de som kom rentav styrde hur det ska gå för dem? Om så skulle vara fallet, vilar ett än större ansvar på värdnationen och dess invånare. Förutom redaktör Oravskys egen berättelse, intar hans långa och informativa förord en särställning i den stundtals omtumlande och starkt tankeväckande jämförelsen mellan Tjeckoslovakien och Sverige.
    Han skärskådar skillnader och hittar beröringspunkter, som omväxlande leder till känslor av samhörighet såväl som till självkritik. Texten blir en källa att ösa ur som berikar läsaren på flera plan och formar en bakgrund till de följande vittnesbörden, som i sin tur bidrar till att ytterligare en dimension av framställningen blir synlig – gränser existerar aldrig som en egen entitet, det är människan själv som skapar dem! Oavsett allt annat känns det till sist viktigt att poängtera närheten till berättarna, det är som vore de gamla vänner som berättar sin historia över ett glas gott tjeckiskt öl, utan baktankar, utan rädsla. Jag har lärt känna människor, vars mod och civilkurage är svårt att inte låta sig imponeras av.
    Kort sagt, jag har fått nya bekantskaper./Lars-Göran Söderberg, Tidningen kulturen

    • Evas Perspektiv skriver:

      Självklart är det OK med några rader om en bok om ”tjeckoslovaker” i Sverige! Som du ser har jag delat texten, har med endast recensionen från Tidningen kulturen. Ang BTJ vet jag att de inte tillåter att man återger hela recensionen, jag skulle bara vilja kolla med dig, innan jag publicerar den här på min blogg, om det är delar eller hela recensionen som du återgivit i kommentaren till mig. Roligt att du hittat till min blogg, Vladimir!

      • vladimir oravsky skriver:

        Hej Eva,
        följande är ett utdrag från BTJ:s rader om
        UTBRYTARKUNGENS KNEP
        eller Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska Sverige
        Vladimir Oravsky, Tomas Kramar (red)
        h:ström – Text & Kultur
        ISBN 978-91-7327-060-I
        (…)
        Boken inleds med ett mycket långt förord av en av redaktörerna, ett förord som stundom bjuder på en hejdlöst rolig läsning och som innehåller både ros och kritik av Sverige som mottagare av invandrare. Boken är mycket trevlig skriven, med många roande exempel på de kulturkrockar som mötte slovaker och tjecker som kom till Sverige 1968 som flyktingar efter Pragvårens krossande, och borde kunna attrahera olika kategorier av läsare med intresse för bl.a. invandrarfrågor. Den är sparsamt illustrerad med svartvita fotografier, i huvudsak porträtt av bokens skribenter. – Ulf Pauli Bibliotekstjänsten
        Vännenligen
        Vladimir Oravsky

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Det gjorde mig gott!Evas perspektiv.

Meta