Utdrag II ur Utresetillstånd, min skönlitterära debut

8 januari, 2012 § Lämna en kommentar

Mamma gillade inte den internationella kvinnodagen. ”Internationella kvinnodagen, internationella kvinnodagen och vem ska arbeta om både kvinnor och män dricker och festar hela dagen”, brukade hon säga. I skolan pratade vi också om internationella kvinnodagen. Kvinnor som har lyckats inom de områden där män normalt brukade vara framgångsrika tog fröken upp som exempel. Hon visade oss bilder på framgångsrika kvinnor.

”Titta, här är Valentina Teresjkova, en kvinna som har lyckats med något som ingen annan kvinna i hela världen har lyckats med”, sa fröken. Och sedan följde många bilder i en lång rad med kvinnor som byggde broar, satt i höga kranar, styrde vattenverk, var buss- och lokförare, arbetade i stora fabriker.
”Och nu skulle jag vilja höra vad era mammor arbetar med, vad de har för yrke”, sa fröken högt. Jag tyckte inte alls om att ställas inför denna fråga år efter år för jag visste aldrig hur jag skulle svara. ”Usch, måste vi svara igen på samma fråga år efter år”, suckade jag för mig själv.

Frågan fröken ställde på den internationella kvinnodagen upplevde jag som svår, den oroade mig. Jag visste aldrig hur mycket jag kunde berätta i skolan om mammas företagande eller hur mycket mamma till exempel betalade i skatt om fröken plötsligt fick för sig att fråga om det. Jag visste att mamma och pappa diskuterade den frågan och att den var oklar, kontroversiell. Sedan var jag också rädd för att frågan om hur mycket mamma tog betalt för att sy en klänning kom upp.

Att vara egen företagare var ingen självklarhet i det samhälle jag växte upp i. Tvärtom kunde jag få en känsla av att mamma sysslade med något som inte var tillåtet, i alla fall något som inte var tillåtet fullt ut. Det var liksom tillåtet lite grann, men jag visste inte hur mycket. ”Jag har slitit så mycket med den här klänningen, jag borde ta bra betalt för mitt arbete också”, resonerade mamma om sitt arbete. ”Men vågar jag verkligen göra det? Tänk om de får för sig att jag är för dyr och går och anmäler mig”, beklagade hon sig oroligt inför pappa. Pappa blev ofta lite irriterad. ”Visst är du värd de där pengarna. Det måste kunna gå. Du kan inte arbeta gratis. Det är redan nog som det är!” Och det kunde bli en lång utläggning från pappas sida.

Jag har förstått att mamma inte var som en ”standardkvinna” skulle vara under den kommunistiska perioden. En typisk kvinna under min uppväxt arbetade på ett stort statligt företag. Alla företag ägdes av staten. Jag var van vid att de flesta kvinnorna i byn hade ett sådant jobb utanför hemmet. Alldeles utanför min by fanns det ett företag, en kolgruva, där de flesta från byn, kvinnor och män, arbetade.

Jag såg nästan dagligen, när jag själv var på väg hem från skolan, hur förmiddagspasset steg av bussarna från gruvan där även min pappa arbetade. Bilderna jag minns visar ungefär lika många kvinnor som män som stiger av dessa bussar. De var trötta och slitna men trots detta verkade de ha roligt och var glada. De skojade med varandra, skrattade, berättade roliga historier. Ofta var det historier om politikerna som var vid makten, om deras chefer som var med i partiet och mycket, mycket annat där de kunde få utlopp för känslor som skapades under trycket av det totalitära systemet.

De hade varandra, dessa kvinnor och män. De började på morgonen vid sextiden och var klara med arbetet klockan två på eftermiddagen. Jag såg också hur starka och kraftiga kvinnorna framför mig var. Hur de promenerade, gungande med de stora kropparna, de stora brösten. Bilderna fastnade på näthinnan men ledde också till tankar om förändringar. Jag kunde tidigt skrämmas av tanken på att det var detta som väntade mig i framtiden och jag bestämde mig mycket tidigt att aldrig bli som dem, att aldrig acceptera det dessa kvinnor accepterade.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Utdrag II ur Utresetillstånd, min skönlitterära debutEvas perspektiv.

Meta