Från lek och harmlöshet till rädsla?

10 april, 2012 § Lämna en kommentar

Senast jag flög, det var till Prag, hade jag en e-biljett (elektronisk biljett) utfärdad på mitt Visa-kort. (E-biljetter utfärdas av antingen en resebyrå eller ett flygbolag när bokningen har bekräftats och betalats.) På flygplatsen checkade jag in i en av flygplatsens automater. All information om mig (det flygbolaget frågade om när jag betalade biljett hemma vid min dator) fanns redan där framför mig i incheckningsautomaten. Jag bekräftade flera steg efter varandra och ut spottades en lång remsa som jag satte genom handtaget på min resväska. Resväskan lämnade jag sedan vid disken för bagageinlämning. Plötsligt upptäcker jag att jag måste ha glömt mitt boarding card vid incheckningsautomaten. Jag springer till värdinnan vid automaten men nej, allt var redan lagrat på mitt Visa-kort, även boarding card fanns redan där.

Praktiskt, enkelt, supermodernt! Det gillar jag. Vid första påseende helt harmlöst. Ja, flygbolaget eller resebyrå kommer säkert att uppvakta mig framöver med mer eller mindre riktad reklam mot mig som deras kund. De kommer säkert att vilja komplettera min reseprofil med en eller annan fråga.  De kommer att göra det elektroniskt, de kanske t o m kommer att skicka ett vanligt brev.

Det jag skriver här ovan är bara ett mycket enkelt exempel på hur olika företag kartlägger sina kunder med hjälp av den senaste tekniken. Den stora diskussionen både på nätet och i DN handlar om att

Apple, Amazon, Google och Facebook vill kartlägga dina vanor, ditt sociala liv och dina innersta önskningar. Godkänner du det? För att lyckas måste nätjättarna få oss att tro att Orwells mardröm är en önskedröm.

Emanuel Karlsten skriver i DN-krönikan idag (10/4) om ”Hur vår makt håller nätjättarna i schack”.

Att kunden kartläggs för riktad reklam är knappast något nytt.

Det råder inga tvivel om att det begås snedsteg. Inte heller om att konsumenten då använder sin röst för att säga ifrån. För makten tillhör fortfarande oss. Vi kan alltid säga upp prenumerationen, slänga Ica-kortet eller gå ur Facebook.

Det är simpel, kommersiell evolution. Ändå tycks vi som besatta av att skrämmas av det.

Problemet är att rädslan lägger sig som dimridåer över problem där vi faktiskt saknar makt. Som när staten lagstiftar om övervakning.

Från 1 maj 2012 införs Datalagringsdirektivet i Sverige. Direktivet tvingar operatörer för data- och telefoni att lagra information om trafiken i minst sex månader.

Ett annat problem som diskuteras och som skapar rädsla är vad som händer med all lagrad information som stannar kvar hos nätjättarna efter det att vi faktiskt använt vår makt och lämnat ett och annat socialt forum.

Diskussionen leder förstås mina tankar till det samhälle där jag själv växte upp, ett bevakat samhälle fast på ett annat sätt, ett totalitärt system. Att lagstifta om övervakning i dagens samhälle (Sverige, EU) låter inte rätt. Det tar emot. Samtidigt vet vi att t ex telekomföretag sedan länge sparat och delat med sig av uppgifter, helt utan något datalagringsdirektiv. Hur som helst är jag mest orolig över de dimridåer som Emanuel Karlsten skriver om, den rädsla som kan sprida sig över de problem där vi saknar makt och vad den kan göra med oss. Och vad kommer att hända med den individuella friheten och demokratin?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Från lek och harmlöshet till rädsla?Evas perspektiv.

Meta