Reflektioner/recensioner: Utresetillstånd så här långt

5 maj, 2012 § Lämna en kommentar

Nästan två månader har gått sedan Utresetillstånd, min skönlitterära debut, kom ut. När jag tittar i backspegeln är jag oerhört glad över att jag till slut tog steget fullt ut och klev in i ”den skönlitterära världen”. Mycket har hänt sedan dess. Framförallt har jag lärt mig mycket själv sedan utgivningen av boken.

Egentligen är det kanske inte helt rätt att betrakta det skönlitterära som en värld, och det gör jag i och för sig inte heller. Jag skulle hellre vilja prata om en rymd som består av många olika mindre världar/inriktningar/perspektiv etc. etc. där även Utresetillstånd börjar hitta sin plats. Om hur den gör det ska jag berätta här nedan.

Innan jag citerar/länkar till några recensioner som gjorts hittills skulle jag själv vilja berätta kort hur jag/vi, förläggare och några av dem som har läst manuset i förväg tänkte inför publiceringen av boken. Utresetillstånd består av två parallella historier. När Berlinmurens fall hinner i kapp den vuxna Katarina faller hennes egen värld i bitar, allt blir till fragment som roterar mycket snabbt i Katarinas värld. Dessa bitar/fragment söker efter nya positioner. Det är också en smärtsam tid men oundviklig för det är tack vare dessa fragment som Katarina kan återerövra sitt ursprung/sin historia som utspelats bakom järnridån och tydliga bilder av den unga Katarina Levitsky träder fram. Diskussionen på Arabela Förlag kretsade just kring dessa fragment och hur de skulle kunna påverka läsupplevelsen och läsaren. Till slut valdes denna, något experimentella form och boken gavs ut. Exempel (citat) ur boken:

”Idag vet vi att vi är lika, lika överallt. Alla med sina röda trådar. Trådar överallt. Trådar som flätas samman till ett enda nät av noder och länkar. Överallt. Uppkopplad överallt. Risken för utanförskap. Ett litet gruskorn. Uppe i ett hörn. Allt brakar samman. Har inte råd att lämna utanför. Alla är i samma båt. Rymdfärja. Rymdfärja runt jorden. Jorden! En liten prick. Med oss alla ombord.

Det gungar. Jordbävning. Avvärja. Miljö. Hänsyn till naturen. Produktion. Någon annanstans? Spelar någon roll? Mera pengar. Vinst? Tillväxt? Nej! Jord. Skövlas. Jorden gungar. Alla är med. Mina tankar. Tankar om världen? Idag? På min soffa? I mitt vardagsrum? Källaren. Nöjd. Trött. Vann över den. Tröttheten. Vann över den. Mig själv. Skräpet. Fungerar. Mina tankar. Att finna bevis. Skeppet? Rymden? Jag. Liten. Alla tillsammans. Det är stort! Det fungerar!”

Samma dag som boken kom ut, den 8 mars 2012, kom den första recensionen. Karin Stensdotter, författare och arkitekt bosatt i Paris, recenserar Utresetillstånd på sin blogg. Citat ur Stensdotters recension:

”Det här är en berättelse om ambition – Katarina är både begåvad och ambitiös, rättvisa (nånstans), Katarina tycks ta på sig att faktiskt göra det föräldrarna drömde om och ville, det vill säga utvandra/rymma? och framför allt studera – och om en exil, som i och med att murar och fördämningar brister så att säga kommer ikapp.

Den visar sig vara både smärtsam och nödvändig. Det svåra visar sig vara att ha lämnat något som inte bara var öststatsgrått och eländigt, även om sådant fanns, utan en hel värld, familj, vänner, gemenskap, och att komma till en ny, att anamma nya värderingar (västs) och framför allt att ta till sig och göra till sin den västeuropeiska synen på östeuropéerna.”

Så småningom recenseras Utresetillstånd av BTJ (bibliotekstjänst). Citat ur BTJs recension, gjord av Bodil Zalesky:

”Utresetillstånd är skriven på två plan, ett nutidsplan som är förlagt till tiden för sammetsrevolutionen och ett tidsplan där Katarinas barndom och ungdom i en slovakisk by skildras. Barn- och ungdomsskildringen ger inblickar i en familjs liv, en familj som genom sina kontakter med och drömmar om Västeuropa och världen på andra sidan järnridån många gånger råkar i svårigheter. Huvudpersonen slits mellan hemmets verklighetsbild och den bild som samhället ger. På nutidsplanet möter vi henne när hon hamnar i kris i samband med det gamla hemlandets frigörelse.” Hela recensionen finns i BTJ-häfte 11:2012.

Den 17 april 2012 recenseras Utresetillstånd i GP. Citat ur recension:

”Berättarjaget växer upp i en by, klämd mellan två auktoritativa system: familjens katolicism och det omgivande samhällets socialistiska förtryck. Tiden är främst 1960- och 70-talet. Varubrist, korruption, angiveri och instängdhet. Men familjen har släktingar i Frankrike, och när Pragvåren står för dörren får det unga berättarjaget och hennes mamma för första gången besöka släktingarna i väst. Det blir en omvälvande upplevelse …”

Här kan ni se recensionen i GPs pappersversion. ”Irriterande fragment bryter tydliga bilder” Denna rubrik har för mig nästan någon slags reversibel möjlighet. Man skulle också kunna säga att tydliga bilder bryter igenom (irriterande) fragment. Hur som helst så är det tack vare eller på grund av dessa fragment som huvudpersonen i boken kan återerövra sitt ursprung/sin historia.

Och en sak till. Under åren då jag genomgick en forskarutbildning i psykologi och skrev på en avhandling fanns det sällan utrymme för något annat än vetenskaplig litteratur. Det var EN skönlitterär författare som jag tillät mig själv att läsa under denna period. Det var Bodil Malmsten! Jag tillåter mig här ovan att visa bilden från GP på min egen recension men även på Bodil Malmstens ”Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag”, hon som har varit med på min resa så länge! Gissa, om jag ska läsa den!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Reflektioner/recensioner: Utresetillstånd så här långtEvas perspektiv.

Meta