Framtiden tillhör kvinnor… och män

16 maj, 2012 § 4 kommentarer

Ibland ertappar jag mig själv med att skissa på något slags framtidssamhälle i mina tankar. Jag tror att det helt enkelt är den kunskap/livserfarenhet jag besitter som tvingar mig att formulera/omformulera, klargöra, knyta ihop i en modell, i en sammanhållen struktur allt som skulle kunna vara någon slags utgångspunkt för mig.

Detta framtidssamhälle (eller är det kanske det som redan skymtar fram här?) föreställer jag mig består av hela individer (motsatsen till trasiga, kluvna) med en ganska stor grad av medvetenhet om sitt eget ansvar för den individuella helheten. Alltså en och samma individ ska sträva efter balans mellan den känslomässiga och rationella aspekten i sin egen personlighet. Ty att (låta sig) underhålla(s) (av) någon annan känslomässigt eller ekonomiskt (för ens egen räkning) är mycket riskabelt. Detta resonemang som jag har påbörjat och förtsätter här nedan för jag endast utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv. Det finns självklart flera andra sätt att se på personlighet som jag inte tar upp här.

I ett extremt samhälle (finns bara i min föreställningsvärld) där motiven för kvinnans agerande är starkt känslomässigt styrda och mannens motiv är däremot nästan enbart rationella (det kan förstås också vara tvärtom) är ett mycket riskabelt samhälle! Att gå in i varandras personligheter genom den andres omedvetna motiv (antingen känslomässiga eller rationella) för det egna agerandet  ser jag som tillhörande det förgångna. Det är ett samhälle som vi lämnar bakom oss. Ett moget samhälle behöver hela/mogna individer som kan blomstra utifrån sig själva och sina egna motiv/känslor och med förhoppningen om att kunna göra mogna/hälsosamma relationer med varandra.

Två dagar i rad i DN 14/5 och DN 15/5 (Vi vet för lite om kvinnors sjuktal) togs frågan upp om varför kvinnorna i dagens samhälle blir oftare sjukskrivna jämfört med män? Jag skulle vilja anknyta till mitt resonemang ovan och tillåta mig att spekulera om det skulle kunna vara så att kvinnorna fortfarande agerar mer känslomässigt åt sina barn/män/familjer jämfört med män? Och om män fortfarande har ett större ansvar ekonomiskt gentemot sina familjer/kvinnor? Eller är det helt enkelt så att samhället/arbetslivet är bättre anpassat till män än kvinnor? Och om det nu skulle vara så, borde vi inte vara nyfikna på och studera istället de faktorer som gör att män helt enkelt mår bättre på sina arbetsplatser/i hemmet och är mindre ofta sjukskrivna jämfört med kvinnor.

Det är t ex inget nytt att hävda att det ansvaret män har och det arbete män utför får de ekonomisk ersättning för. Däremot det ansvaret, fortfarande i mycket större utsträckning jämfört med mannen, kvinnan har/tar på sig i hemmet är krävande och obetalt samtidigt som hon också förväntas/ska ha ett betalt arbete utanför hemmet. För en kvinna handlar det ofta om en mental belastning/ansvar som hon har svårt att släppa även då hon ägnar sig åt det betalda arbetet utanför hemmet. (Obs! Hon arbetar ofta inom skola, vård, sjukvård etc. Alltså arbeten som liknar dem i hemmet.)

Ja, det finns oupplysta områden, känsliga områden där vi knappast har släppt in oss själva. Först och främst borde vi, både kvinnor och män, bli medvetna om vilka dessa oupplysta fläckar är. Fläckar som vi fortfarande inte har tillgång till själva, eller kanske har men har svårt att ge upp de privilegier som dessa könsobalanser mellan män och kvinnor skapat under så lång tid.

”Ska jag gå och anmäla att min lön är för hög och att den skapar en obalans i lönesystemet mellan män och kvinnor?” frågade en man när vi diskuterade frågan ovan. Ja, det är säkert redan så att medvetenheten finns men hur ska vi hantera den? Framförallt, hur ska vi hantera medvetenheten om de stora orättvisorna som det ojämställda samhället skapat? T ex de ojämna sjukdomstalen? Hur ska vi komma till roten av problemet?

Och vi kvinnor? Jag är övertygad om att många kvinnor upplever det t o m lite pinsamt ibland att bli medveten om att de t ex utfört så mycket obetalt arbete, att de agerat känslomässigt/socialt både åt sina barn och sina män. Så, även om vi är medvetna om mycket idag är vi villiga att medge detta, att ta fram vår medvetenhet och belysa den? Eller borde vi inte istället bli arga över att bli påtvingade en samhällsnorm som är inte kompatibel med våra liv? Borde vi inte, både kvinnor och män, fråga oss själva vad det är som värderas högt i vårt samhälle? Och det är inget att hymla om!

För är det inte så, om ett samhälle t ex skulle bestå av enbart sådana individer hos vilka den rationella aspekten i personligheten överväger så skulle det till slut förgöra sig självt. Och är det inte det vi på ett sätt står inför idag i västvärlden? Är det inte räkningarna för allt ”obetalt arbete” som börjar trilla ner? Är det kanske det vi bevittnar just nu?

Ta ett annat extremt exempel, en individ hos vilken den känslomässiga aspekten i personligheten överväger är till slut oförmögen att ta ansvar för sig själv. Ett samhälle som endast skulle bestå av känslomänniskor vet vi är helt omöjligt. Det räcker att bara gå till en enda individ som inte har tillgång till de rationella motiven för sitt agerande, vi vet att detta tillstånd i längden leder till sjukdom och i förlängningen kanske t o m död. Vad är det för samhälle vi lever i idag? Är det ett samhälle som är utformat för/av män, eller lever vi redan i ett jämställt samhälle? Jag tror vi kan svaren på dessa frågor. Är det så konstigt att kvinnor drabbas oftare av sjukdom och blir sjukskrivna jämfört med män?

Ja, det kanske är dags att sluta leta på de upplysta platserna bara för att det är lättast att leta där och istället börja formulera frågeställningar utifrån den kunskap som finns där strålkastarna inte riktigt når, eller inte vill nå än idag. Och vem är det som formulerar frågeställningarna om fördelningen där de som är ansvariga för kunskapstillväxt fortfarande fördelar sig 80%/20% professorer vid de svenska lärosätena. Vi lever absolut inte i något framtidssamhälle, men här och där kan man skapa det av kunskap som skymtar fram.

Och framtiden? Den tillhör både kvinnor och män. Jag tror att framtiden framförallt vill se individerna som ”blomstrar” tillsammans men utifrån sina egna förutsättningar och möjligheter .

Bilden ovan har jag målat själv.

Annonser

§ 4 svar till Framtiden tillhör kvinnor… och män

  • andersbwestin skriver:

    Livet är komplext.
    Över helgen som passerade ”följde jag med” min fru ner till Göteborg. (67 mil enkel resa)
    Vår dotter har ett vikariat på Ringhals. Sen vill hon helst bli psykolog.
    Frugan och dottern ville naturligtvis åka in till Göteborgs centrum på klämdagen fredag. Jag hängde på. (körde bilen till min gamla skola Chalmers och hittade en parkering)
    Sen skulle dom ner på Avenyn.
    Sen försvann dom. In i den kvinnliga världen.
    Jag vart först sittande på en bänk. (ensam i nästan 5 h)
    Jag började gå runt och spana och lista affärer och vad affärerna längs Avenyn och angränsande köpcentrum hade för utbud.
    Helt plötsligt slog blixten ned. Jag förstod helt plötsligt varför jag alltid känner ett sådant utanförskap (nästan ångest) i centrum av stora städer.
    I Göteborgs Centrum är i runda slängar 90 % av butikerna riktade till kvinnor. Jag tittade in i olika caféer och matställen. Utan överdrift var gästerna till 70-80 % kvinnor som satt och myste med bakelser eller sådana där mackor som vi karlar inte riktigt fattar vitsen med.

    Varför har det blivit på detta sätt? Männen bygger husen som sedan kvinnorna fyller med mode, fägring, inredning, kosmetika, frisörer, clinics och allt vad det numera heter. Tusen varumärken och en massa logotyper som en man i min ålder inte fattar ett dyft utav.

    Vart tog manligheten vägen. Jag letade efter HIFI, cykel, musik och vildmarksaffärer. Det tog 5 timmar innan jag hittade rätt.

    Jag som är intresserad av evolutionspsykologi har en lätt skämtsam hypotes.

    Stadskärneshopping kombinerar två kvinnliga egenskaper: Samlarbeteende och ”Göra sig fin – beteende”.

    Frågorna är två:

    1) Är detta en sk ”genusordning”.

    2) Vad tusan skall män hitta på. Finns det några roliga mansdagis?

    Hälsar Anders.

    • Evas Perspektiv skriver:

      Ja, det är som du säger, livet är komplext! Det är inte lätt att överblicka all denna komplexitet. I alla fall vi kan åtminstone ha det som ett mål att hela tiden försöka förstå hur sakerna hänger ihop, hur en visst företeelse/beteende påverkar en annan etc, etc.

      Du tar upp ditt eget exempel från resan till Göteborg med din familj och det utanförskapet du själv upplever inför ”den kvinnliga gemenskapen” men även inför själva fysiska utformningen av gallerian och det mesta i den som enligt dig vänder sig nästan enbart (90%) till kvinnor. Du poängterar samtidigt att det är män som står för dessa skapelser, skapar denna värld för kvinnor och frågar dig samtidigt om detta är den s k genusordning.

      Efter genomläsningen av din kommentar fick jag en bild här framför mig. En vilsen individ, (en grupp?) en bild om ett utanförskap, kanske en liknande värld som jag så väl känner igen, på ett sätt har många referenser till inom mig.

      Hur ska man komma/passa in i ett samhälle, i en värld som är skapad (tycks vara skapad) för andra och inte för mig? Det finns förstås många olika sätt att hantera detta problem (kanske en möjlighet?!).

      En handlingskraftig individ t ex kan gå så långt som att anpassa/modifiera samhället till sig själv eller åtminstone hälften till sig själv eller så mycket som han/hon känner igen sig själv i det samhället, i den omgivande miljön, eller varför inte i den gallerian man befinner sig i för tillfället. En sådan där butikerna vänder sig till både ”dina tjejer” och dig själv! Förresten, jag själv tror inte på några ”dagis för vuxna”, jag tror på vår handlingskraft, förändring och utveckling! Och för att vi ska kunna åstadkomma den borde vi prata med varandra om det vi vill förändra men framförallt hur vi vill förändra det. Du och jag, vi har redan börjat!

      Jag tackar dig för din kommentar och hoppas förstås på flera som dig som har mod att börja diskutera, berätta, prata med varandra om frågorna som jag tar upp här i mitt blogginlägg, som du själv tar upp i din kommentar till mig. Det behövs många som dig, oss. Vi måste helt enkelt diskutera/debattera! Tänk om vi ändå till slut får genusordningen att flytta in!

      Och ang ”samlarbeteende” och ”göra sig fin beteende”, vi kanske trots allt har en bit kvar att gå, både kvinnor och män. Och varför inte göra det tillsammans?

      Mvh

      • andersbwestin skriver:

        Tack för ett mycket trevligt svar.
        Min baktanke var att beskriva en variant av utanförskap. Jag känner nog ganska många utanförskap numera.
        Mycket av de senaste årens mediala samtal handlar mest om det kvinnliga utanförskapet och den kvinnliga underordningen samt det queera utanförskapet.

        Jag tänker då ständig. Det manliga utanförskapet. Har det inget värde i debatten? Tror man inte att heterosexuella män kan känna utanförskap?

        Det var väl detta som jag ville belysa.

        Är man som jag både tekniknörd och människointresserad är det ganska lätt att jämföra dessa två grenars belysning i mediasamhället.

        Jag lyssnar ofta på P1. Den kanalen (och ingen annan annan mediakanal) försöker tillfredsställa ”tekniknörden” i mig. Kulturnörden får däremot ständig bekräftelse. Numera får dessutom kvinnliga modeintresserade sin bekräftelse i P1. (Stil)

        Manliga tekniknördar har bevisligen svårt att ta plats i media. Kanske är det så att manliga tekniknördar helst vill jobba i det dolda.
        Överlag så får tekniker och naturvetare väldigt lite plats i det mediala samhället. Kanske tycker man att de har så mycket makt på jobben så att de inte har något personligt behov av att få synas och bekräftas av samhället.
        Vi är några teknikgubbar (företagshotell) som pratar om detta nästan jämt på fikarasterna.

        Väl medvetna om att det finns en mycket stor andel av det kvinnliga slitet som inte heller bekräftas av mediasamhället. Fast här har det ju skett en markant förändring de senaste åren. Det finns numera en stor mängd tv- program om barnmorskor, sjuksköterskor, barnafödande mm

        Vi väntar på att motsvarande skall ske för oss teknikgubbar.

        Snälla: Kan vi få några Tv- program som handlar om teknik.

        Hejdå

  • Evas Perspektiv skriver:

    Jag känner mig lite handfallen, det har säkert att göra med att jag inte känner den värld (din värld) du öppnar upp här. Manliga tekniknördar, du säger att ni pratar nästan jämt om detta på fikarasterna. Vad är det ni pratar om? Och visst skulle det vara intressant att få någon slags inifrånperspektiv på frågorna ni pratar om etc, etc. Varför inte börja berätta på din blogg? Jag är övertygad om att det kommer att sprida sig vidare i samhället. Kanske skulle det så småningom kunna bli ett Tv-program. Vem vet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Framtiden tillhör kvinnor… och mänEvas perspektiv.

Meta