Individ/kollektiv kompletterar varandra i min världsbild

7 juni, 2012 § 4 kommentarer

Nej, att vara både individ och del i ett system, ett kollektiv, samtidigt behöver inte vara i konflikt med varandra. Tyvärr tror jag att skribenterna på kultursidorna idag brottas med just denna dikotomi, en polarisering mellan individ och kollektiv, och betraktar den som konfliktfylld. I själva verket, utifrån den kunskap vi har idag, behöver en individ inte vara i konflikt med sitt kollektiv utan tvärtom behöver den för att stärka sin medvetenhet om sin bakgrund, sina rötter, sitt språk, sin kultur, etc. etc.

Jag har läst litteraturkritikern Aase Bergs artikel i DN den 4 juni Medelklassens skräck – hotet från de förtryckta noggrant. Det var främst två citat som jag stannade upp vid, där jag helt enkelt kunde anknyta till min egen kunskap och inte nog med det, jag kunde även känna att min egen bro, i detta fall mellan vetenskap och litteratur, förstärktes.

Jag håller med om Aase Berg att det är viktigt att skilja mellan en journalistisk (konkret) verklighetsbeskrivning och en litterär. De politiska författare idag undersöker den internaliserade verkligheten (våra ideér, fantasier om den yttre verkligheten) och därför är det inte meningsfullt att hålla isär litterär kvalitet och ideologi menar Aase Berg. Ty, den inre verklighetens politik har möjlighet att utvecklas till en radikal aktivism och därför är det viktigt att börja se individerna bakom de kollektiva strukturerna istället för som klassrepresentanterna för ett kollektiv.

Jag är inte övertygad om att alla har hunnit greppa den här nyordningen, skriver Berg vidare.

Det är dags att lämna den här polariseringen, gå ett steg längre och försöka se människan bakom politiken som både individ och del i systemet, samtidigt. Konstigt nog har detta perspektiv saknats i debatten.

Jag har även läst Alakoskis svar idag i DN.Kultur: Aase Berg reducerar fattigdomen till en estetisk fråga men har inte någon kommentar.

En annan debatt som pågår på kultursidorna i DN är den mellan Stefan Jonsson (Tacka postkolonialismen för att den europeiska världsbilden blivit synlig) och Lena Andersson (Den postkoloniala logiken är inkonsekvent).

Även i denna debatt ser man spår av liknande polarisering som ovan fast på en annan nivå. Medan Stefan Jonsson tackar postkolonialismen för att den europeiska världsbilden blivit synlig verkar Lena Andersson fortfarande vara rädd för att (Europa) bli uppäten av den nya (inkonsekventa, icke linjära?) ordningen.

Andersson är okunnig när hon beskyller sådana teorier för att stärka ”statiska särartsidéer”. Teorierna handlar om att synliggöra och lösa upp sekler av vitt, manligt, kolonialt, europeiskt särartstänk och montera ner barriärerna som alltjämt utestänger människor med ”fel” hudfärg, härkomst och kön. Projektet är knappast så förgripligt att det förtjänar hennes demonisering.

Jag tror att en stark och medveten individ inte räds att ingå i en gemenskap och så även t ex ”ett nytt Europa” inte räds att ingå i ett världsamfund på lika villkor. Och framväxt av en likvärdig ordning verkar synnas både lokalt och globalt trots bakslag här och där.

Annonser

§ 4 svar till Individ/kollektiv kompletterar varandra i min världsbild

  • andersbwestin skriver:

    En fördel med att bo i en mindre stad längs Norrlandskusten är att man inte behöver läsa storstadstidningarnas kulturjournalistiska metadebatt för att kunna tolka av verkligheten.
    Man sätter sig istället på cykeln och tar en halvtimmes välbehövlig tur genom stadens olika bostadsområden, stannar till några ögonblick vid några lekparker och hushörn.
    Frisk luft, motion kombinerat med påträngande insikt.
    Abstraktionerna utkristalliseras som verklig verklighet.

    PS! Aase Berg bor i en småhåla 20 km söder om min något större småhåla. DS!

    • Evas Perspektiv skriver:

      Hmm, jag får intryck av att hon är med i det du kallar för ”(storstads)tidningarnas kulturjournalistiska metadebatt” även om hon kanske deltar i den (läser, skriver) efter den där cykelturen eller promenaden…

      • andersbwestin skriver:

        Njutånger är för litet. Där är det svårt att se kollektiva klassmönster. Man får där nöja sig med att dra slutsatser om individuella skillnader.
        Åker hon däremot 1 mil norrut till Iggesund så kan hon ta en promenad i den kollektiva klassindelande biotopen.

        Ska jag vara ärlig så har jag svårt att förstå mig på kulturjournalister och deras metadebatt. Vad går den ut på?
        Inte kan väl inte de mena att dom inte kan läsa av det klassindelade samhället.

        Jag hamnar ofta i ett läge av trötthet när jag läser deras texter. Vad är syftet?.

        Verkligheten finns ju där. Mitt framför ögonen.

  • Evas Perspektiv skriver:

    Jag kan hålla med om att dessa ”metadebatter” ibland har en tendens att gå in i väggen. Ett annat exempel som jag har här i samma blogginlägg (är ej en kulturdebatt), diskussionen mellan Stefan Jonsson och Lena Andersson, tycker jag visar på vikten av att bygga broar mellan olika kunskaper (vetenskaper) som befruktar varandra. Det är ungefär där vi befinner oss idag. Debatt tycker jag är viktig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Individ/kollektiv kompletterar varandra i min världsbildEvas perspektiv.

Meta