”Jakten på svenskheten” av Qaisar Mahmood

17 juni, 2012 § 7 kommentarer

Den 6 juni 2012 kom boken ”Jakten på svenskheten” av Qaisar Mahmood ut. QM är född i Lahore i Pakistan år 1973 och uppvuxen i Tensta utanför Stockholm.

Qaisars föräldrar kom till Sverige från Pakistan. Först kom pappa, mamma med barnen kom sju år senare. Att ta sig från Pakistan till Sverige i början av 70-talet säger redan en hel del om Qaisars pappa/föräldrar. Och Qaisar ärver inte bara sina föräldrars ambitioner/drömmar utan även svenska samhällets 70-tals jämlikhetsidealsträvanden. Laddad med kraften från både Lahore och Tensta ger han sig ut på jakt efter att övervinna trösklar mellan verkligheten och de möjligheter som öppnades redan i Lahore med Qs pappas resa till Sverige. Pappa fortsätter att veckla ut det stora landet Sverige för sina barn. Familjen kampar några sommarlov på olika platser i landet. Q är tidigt medveten om att han är annorlunda, vilket även signaleras till honom utifrån. Medvetenheten om gapet mellan sina möjligheter/drömmar och det verkligheten kan erbjuda gör sig mer och mer gällande. Trots detta lär han sig att älska landet Sverige, men han upplever att kärleken inte är besvarad. Han ger sig ut på jakt efter det samhället, uppfattar han, tar ifrån honom, svenskheten, till vilken embryon han redan bär inom sig. Han river först muren mot Stockholms innerstad och sedan från sin bas i Vasastan ger han sig ut vidare på jakt efter svenskheten.

Jakten på svenskheten, vad handlar boken om egentligen? Svenskheten är svårdefinierad, men om det nu finns en samlad svenskhet kan Qaisar komma i fatt/hinna upp/finna den på sin motorcykel, som hans döttrar döpte till Lejonblod?

Qaisar åker till Karlstad, Västervik och Herräng, Dalarna, Österlen och Malmö. Han förundras t ex över den ögonblickliga rättvisan i Sverige och den mera socialt inbyggda och fördröjda rättvisan i andra kulturer. I Sverige dricker var och en ur sin egen flaska medan i andra kulturer kan folk bjuda runt tills det blir ens egen tur att ge tillbaka.

Q finner ingen nämnvärd skillnad mellan Karlstad och Västervik. Han menar att det snarare är graden av bruksmentalitet som skiljer sig från livsstilen i Stockholms innerstad. Splittringen ser han går mer mellan storstad och småstad, mellan dem som saknar och dem som har högskoleutbildning.

Det är tydligt hur arbetarklassens värderingar har format det som uppfattas som genuina svenska värderingar. Hur svårt det än må kännas för den liberala och konservativa sidan har svensk socialdemokrati bidragit med mycket av det som betraktas som typiskt svenskt.

Han finner en tilltalande svenskhet/stämning i Herräng där människor från hela världen dansar lindy hop och menar att kopplingen mellan samtid och det förgångna inte behöver definieras av blodsband.

Vi skapar själva band mellan de saker som vi vill ska höra ihop.

Han ser inte kulturarvet som något statiskt eller objektivt och menar att det inte bara är människan som skapar berättelser men också berättelserna som skapar människan. På en utställning i Skebobruk fördjupar sig Q i beslutet om laga skifte år 1827 och försöker förstå hur mycket denna skiftesreform påverkat den svenska mentaliteten/individualiteten.

Österlen finner Q härlig på ett osvenskt vis och Malmö osvenskt på ett obehagligt vis. I Sverige eftersträvar vi konsensus. Den uppnås om alla kan identifiera sig i ett gemensamt Vi och hamnar innanför. Men för att komma innanför räcker inte endast den bild vi har om oss själva utan även bilden andra har om oss måste stämma. En positiv bild hjälper till social sammanhållning, vi blir insläppta. Q menar att den sociala sammanhållningen är svag i vårt samhälle. Att t ex Malmö är osvenskt på ett obehagligt vis är inte i första hand föräldrarnas utan samhällets misslyckande. Finns det inte möjlighet att många fler kan komma innanför? Och hur ska vi uppnå detta?

I boken växlar Qaisar mellan de egna erfarenheterna genom Sverige och de mera teoretiska delarna han bygger in i dessa på ett smidigt och härligt sätt. Han förklarar bruksmentaliteten och bondementaliteten och hur dessa uppstod och sedan påverkat vår bild av svenskheten. Han menar att vi idag lever i ett postmodernt och postkolonialt samhälle som vi inte har hunnit än att bygga in i vår bild av svenskheten, men kommer säkert med avstånd till det att bidra till förändringen av den bild vi har idag. Han jämför svenskheten med en lök där de olika skalen representerar de olika bitar som ingår i svenskheten. Globaliseringen håller på att uppdatera svenskheten. Han hoppas att i framtiden kunna se en ny svenskhet med en utökad och föränderlig värdegrund som ständigt omförhandlas. Q menar att vi ständigt kommer att ha möjlighet att lägga till nya lager till den svenska löken för att det skall bli successivt möjligt för många fler att ingå i den nationella gemenskapen.

QM har skrivit en mycket viktig bok, kanske den första av det här slaget, en brytningspunkt mellan den statiska bilden de flesta som är uppvuxna i Sverige bär inom sig och den dynamik vi invandrare tillför svenskheten. Boken kan betraktas som början på en ny berättelse om Sverige där vi själva har möjlighet att skapa och omskapa vår gemensamma identitet och värdegrund. Jag kan rekommendera denna bok till alla som vill vara med och skriva svenskhetens framtida berättelse.

Annonser

§ 7 svar till ”Jakten på svenskheten” av Qaisar Mahmood

  • brodowinzaina skriver:

    Jag läser just nu Henrik Berggrens och Lars Trägårdhs Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige. Den är mycket bra och har redan petat hål på några av mina föreställningar om svenskhet. Har du läst den? Du skrev i något inlägg om individualism/kollektivism. Författarna tar upp det som ett spänningsförhållande som kännetecknar alla samhällen, men att vi i Sverige har löst det på ett alldeles speciellt sätt.

  • Evas Perspektiv skriver:

    Nej, jag har inte läst Berggrens och Trägårdhs bok men blir nyfiken på den. Både svenskhet och förhållandet mellan gemenskap och oberoende intresserar mig. Boken är redan på min väntelista!

    Ja, det stämmer jag skrev i ett av mina tidigare inlägg om individualism/kollektivism, blev inspirerad av Aase Bergs ”Medelklassens skräck – hotet från de förtryckta” i DN den 4/6 2012 där hon skriver om denna polarisering och menar att det är dags att lämna den. Att gå vidare menar Berg betyder att kunna se människan bakom politiken som både individ och del i systemet, samtidigt.
    Tack för din kommentar, Anna!

  • brodowinzaina skriver:

    Den finns i pocket, för övrigt!

  • Alexander. skriver:

    Jag är själv invandrare, finne mer bestämt, och jag har aldrig fattat den här besattheten med svenskheten, både från de nya invandrarna och från en del svenskar själva, som inte riktigt verkar vara tillfreds.

    Vi flyttade till Sverige för att vi ville ta del av svenskheten, inte omförhandla den. Vi ville bidra, men inte förändra svenskheten i sig. Det vore ju bara löjligt.
    Nej, jag förstår inte vad man skulle vinna på att ständigt omförhandla den svenska värdegrunden, som du skriver.

    Jag har aldrig känt mig som en del av svenskheten. Jag har heller aldrig haft något behov av det. Där är svenskarna, bra folk, och här är vi, finnarna. Mer än så är det inte. Det behöver inte heller vara det.

    • Evas Perspektiv skriver:

      Roligt att du tog dig tid att läsa mitt blogginlägg Alexander! Du verkar trots allt ha funderingar över den kulturella tillhörigheten…

      ”Vi flyttade till Sverige för att vi ville ta del av svenskheten, inte omförhandla den. Vi ville bidra, men inte förändra svenskheten i sig” säger du. Men är det inte så att man påverkas av/påverkar kulturen automatiskt genom att man tar del av den? Lever i det nya landet, interagerar med människor? Kan du fortfarande känna dig lika finsk som dina jämnåriga som aldrig bott i Sverige?

      Du säger också att du aldrig har känt dig som en del av svenskheten. Jag själv känner igen perioden i mitt liv när jag inte längre kände mig hemma i min tjeckoslovakiska kulturella tillhörighet men inte heller hunnit få känslan av att vara del av den svenska kulturen. Då hade däremot mitt behov av att tillhöra varit mycket stort. Min egen medvetenhet om denna brist på tillhörighet satte igång jakten på kunskap. Jag har lärt mig att kulturerna inte är statiska, vi förändrar/förändras av dem. Den dubbla/mångkulturella tillhörigheten kom med tiden. Själv tycker jag inte om att tänka i termer av vi och de. Banden mellan olika grupper i samhället blir starkare om vi inkluderar istället för exkluderar dem. Förresten, din egen kommentar här på min blogg verkar vara en liten gemensam nämnare mellan mig och dig för vi skriver båda på svenska! Språket är en viktig kulturbärare!

  • […] började i våras, på twitter, där de flesta verkade “jaga svenskheten”. Jakten på svenskheten, av Qaisar Mahmood skulle snart ges ut på Natur & Kultur. Alla pratade om den. Jag köpte och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande ”Jakten på svenskheten” av Qaisar MahmoodEvas perspektiv.

Meta