”Presidentens kvinnor”

25 juni, 2012 § 4 kommentarer

Imorse läste  jag krönikan av Maria Schottenius i DN.Kultur.  Maria beskriver incidenten som skakade inte bara twitterFrankrike. Nyheten spred sig snabbt även genom de gamla medierna. Valérie Trierweiler mot Ségolène Royal.

Allt såg riktigt lyckat ut. Ségolène Royal förlorade visserligen presidentvalet mot Nicolas Sarkozy 2007, och nu 2012 var det hennes förre sambo, studiekamrat från École normale och pappa till hennes fyra barn, som blivit president, men ändå. Hon skulle bli talman i Nationalförsamlingen, nummer två i rikets hierarki. Sådan var planen, och François Hollande skulle stödja henne i valkampanjen. De båda syntes på bild tillsammans från valmöten, vänliga mot varandra.

Och så kommer denna tweet som Valérie Trierweiler, sambo med Francois Hollande, den nye franske presidenten, avfyrar på 140 tecken ”Kurage åt Olivier Falorni…”, hon ger stöd till Ségolènes motståndare nr ett. Och med denna tweet är Frankrike sig likt igen. ”Les femmes du président” står det överallt med stora rubriker. En virvel som passerar genom det politiska landskapet långt utanför de franska gränserna.

Ségolène Royal är nu borta från den politiska scenen. En fallucka har öppnats för henne, och några kvinnliga nätverk som skulle kunna ersätta de manliga syns inte till.

Efter genomläsning av Marias ypperliga krönika har jag inte slutat att tänka på dessa två kvinnor, situationen de ställdes inför. Ett moraliskt dilemma även för mig, jag som många gånger tidigare hoppats se Ségolène Royal som första kvinnliga president i Frankrike. Men Valérie Trierweiler då? Vad krävs det utav henne för att kunna ge stöd åt Ségolène?

Annonser

§ 4 svar till ”Presidentens kvinnor”

  • andersbwestin skriver:

    Handlar inte allt om att det finns en mängd alternativa statusarenor.
    Att den franska kulturen av anledningar som jag själv inte kan orsakerna till investerat en stor del av sin själ i denna variant borde ha betydelse även i det aktuella fallet.

    Jag har länge funderat över den franska kulturens oerhört upphöjda förhållningssätt till kvinnlig skönhet. Vad handlar det egentligen om.
    Italienarna är inte så långt efter dom heller. Överhuvudtaget verkar skönhet vara en sk ”riskfaktor”.

  • Evas Perspektiv skriver:

    Egentligen inte. Det viktiga var frågorna jag ställde på slutet: ”Men Valérie Trierweiler då? Vad krävs det utav henne för att kunna ge stöd åt Ségolène?” Det jag ville säga var att kvinnorna inte alltid är så bra att stödja varandra. Men inlägget kanske var lite oklart, det är viktigt att läsa Schottenius krönika också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande ”Presidentens kvinnor”Evas perspektiv.

Meta