Den gordiska soffan av Karin Stensdotter

18 augusti, 2012 § Lämna en kommentar

I mitt senaste blogginlägg lovade jag att skriva om Den gordiska soffan av Karin Stensdotter. Här kommer texten.

Boken handlar om Örjan. Örjan Snelling. En framgångsrik arkitekt med kontor i Gamla stan i Stockholm och pappa. Vissa människor pratar man om mera än andra och det verkar som att Örjan är sådan. Inte nog med det, han ger också anledning till att det blir så. Hans beteende, han drar sig gärna undan ansvaret. Han sviker. Inte minst sina barn. Ja han har flera stycken, tre söner och en dotter som han lämnar bakom sig på sin väg. Framåt går den inte även om det många gånger verkar så, en mållös väg är det han går på. Han tar livet lite som det kommer. Även sina arkitektuppdrag med kompanjonen Anders i det gemensamma företaget. Och Katarina som kommer i hans väg.

Ett av Örjans barn är flickan Hannele, ett resultat av en tillfällig förbindelse på en finlandsfärja. Hannele tar sig an inte bara att berätta denna berättelse utan också mycket annat ansvar. Hon berättar om sin far Örjan. Kanske p g a det avstånd hon faktiskt har till honom (hon bor bara ibland hos hans nuvarande familj) kan hon se Örjan som han är. Linsen genom vilken hon ser på sin far bryter sönder Hanneles känslor för honom. Känslor av kärlek, känslor av hat, men även känslor av beundran för sin far som Hannele förmedlar genom boken. En uppgörelse skulle jag vilja säga, en dotters uppgörelse med sin far och hans snurriga färd genom livet där han sviker och lämnar inte bara Hannele utan även de andra barnen, pojkarna, Hanneles halvsyskon. När Örjan till slut bryter med Bigitta och familjen, där även Hannele då och då fick en fristad, upplöses, genomgår Hannele en svår tid. Hanneles vän Konstantin flyttar med sina föräldrar tillbaka till Grekland och Katarina, den nya kvinnan som Örjan till slut gifter om sig med och får ytterligare ett barn med, accepterar inte Hannele i det nya hemmet, bara pojkarna är välkomna. Alla dessa händelser bildar en fond, en bakgrund som darrar men omsluter Hanneles tonår som precis har börjat.

Den gordiska soffan är en mycket fin berättelse av en dotter vars styrka utkräver det ansvar som de vuxna inte tog. Hannele berättar om de trasiga relationerna runtom henne, hon vänder ut och in på dessa och synar dem ordentligt i sömmarna. Och Hanneles berättarröst klistrar ihop bitarna inte bara kring Örjan utan framförallt kring henne själv. Den gordiska soffan är en mycket stark berättelse, det är en berättelse om svek men även kärlek och beundran för sin far.

Genom denna berättelse har Stensdotter fångat vår tid, tiden vi lever i, familjer bildas och bryts isär och nya bildas återigen. Men barnen? Klarar barnen att bli dessa länkar mellan det gamla och det nya, mellan föräldrar, syskon och halvsyskon och ibland blir de bortglömda som Hannele.

Jag har själv vandrat uppför Odengatan mot Odenplan, många gånger, sneglat mot Gustav Vasa kyrka, gått in. Och jag kanske såg Hannelle där, jag kanske såg även en flyktingfamilj som bad Hannele om en bön inför morgondagens beslut som skulle avgöra deras framtid. Men då, då visste jag inget om Hannele, för jag hade inte läst boken. Nej, förresten, boken var inte skriven då.

Och är det inte så att ibland kan en ganska liten, nästan banal sak i andras ögon, göra underverk, en länk, ett ansvar man får (tilldelas, blir medveten om) här i livet som kan göra underverk. För är det inte det som till slut sker? Den gordiska knutpunkten löses upp. Läs boken, det är det jag vill säga, ett mästerverk!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Den gordiska soffan av Karin StensdotterEvas perspektiv.

Meta