1. Varför började jag skriva ”skönlitterärt”?

3 september, 2012 § Lämna en kommentar

Under hösten kommer jag att presentera ”Utresetillstånd” på några bibliotek i och runtom Stockholm. Jag har bestämt mig för att bearbeta den kommande presentationen genom att svara på några frågor här på min blogg. Jag börjar med första frågan varför jag överhuvudtaget började skriva skönlitterärt.

Ni som läser min blogg vet att jag har min yrkesbakgrund inom den akademiska världen, har undervisat och forskat i psykologi. Ni som är nya på min blogg kan titta på mitt CV. Jag har tidigare skrivit vetenskapligt på både svenska och engelska (Vetenskapliga texter). Att ta steget utåt från det rationella och uppstrukturerade språket som används inom det vetenskapliga skrivandet till något annat mera kvalitativt och skönlitterärt, det jag gör idag, var inte helt enkelt. För att göra denna beskrivning kort här på min blogg vill jag bara säga att jag egentligen inte steg in i en okänd värld när jag började skriva skönlitterärt. Tvärtom, det fanns redan en värld, det fanns redan ett liv, det fanns också ett språk tidigare som inte var uppstramat och hårt för mig. Det fanns faktiskt en linje. Min egen linje. Om den var avklippt? Det var vad jag först trodde. Och då trodde jag också starkt på att vetenskapen skulle visa vägen för att hitta tråden, hitta linjen om den nu var avklippt. Hitta den objektiva sanningen. Så gjorde den inte det. Åtminstone inte den vetenskap som jag själv var involverad i då.

Övergången var egentligen inte så drastisk för jag hittade till något som heter narrativ teori och metod som ledde mig vidare till ”mitt språk”. Vi kan kalla det skönlitterärt. Det språk som gav mig tillbaka min linje, livslinje, och som jag också använder för att berätta fram Utresetillstånd. Och så här i efterhand, när jag har fått avstånd till denna övergångsperiod (en bro, skulle jag helst vilja kalla den för) men också tillgång till språket, det förflutna, så har faktiskt detta språk, denna linje (spår), alltid funnits där, liksom vid sidan om, och skyddat mig. Och när det uppstramade vetenskapliga språket till slut blev så fyrkantigt att det förvandlades till statistik och siffror trädde så småningom det ”skönlitterära” språket fram och öppnade upp allt det instängda och raserade den mentala muren. Och egentligen tror jag inte att jag har gjort någon slags övergång från det ena till det andra. Nej, jag tror faktiskt på att dessa språk jag känner till idag är komplementära, de kompletterar varandra, de är inte i konflikt med varandra. Absolut inte i min värld. Men jag tror också att vi fortfarande har murar att rasera och jag tror absolut inte på något slags elitskrivande eller elitforskning utan på ett mångfacetterat skrivande. Så varför började jag skriva ”skönlitterärt”? Jag var så himla tvungen att rasera den objektiva ”järnridån” som fanns där runtom mig och helt enkelt skriva ut mig därifrån.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande 1. Varför började jag skriva ”skönlitterärt”?Evas perspektiv.

Meta