Nordisk språkpolitik

25 oktober, 2012 § 4 kommentarer

För några dagar sedan kom jag i kontakt med Deklaration om nordisk språkpolitik. Om jag ska vara ärlig hade jag inte någon aning om att det fanns någon gemensam språkpolitik i Norden. Sedan dess har jag tänkt mer än vanligt på språk och språkpolitik och idag tittade jag lite närmare på den. Jag hittade en kort sammanfattning och blir helt lyrisk när jag läser om parallellspråkighet:

Med parallellspråkighet avses samtidig användning av flera språk inom ett eller flera områden. Det ena språket slår inte ut eller ersätter det andra, utan språken används parallellt.

Parallellspråkighet mellan engelska och Nordens språk känner vi igen men att det också vidare måste finnas parallellspråkighet mellan språken i Norden läste jag bl a i sammanfattningen. Som sagt, mycket intressant. Sedan läste jag vidare om mång- och flerspråkighet. Och då börjar jag fundera över hur det egentligen är i praktiken här i landet, om språken används parallellt osv. Och ganska snart kommer jag på mig med att ha hamnat i något slags privat tänkade om att jag själv ofta funderar över språk, ja, nästan dagligen. Jag tänker på svenska, jag tror det i alla fall. Och precis nu när jag började tänka på om det verkligen stämmer, blev jag osäker. Och då började jag liksom kolla med mig själv, började tänka på hur jag tänker… och ville nästan försäkra mig om att det är på svenska. Ibland får jag dåligt samvete av att jag inte skriver på slovakiska, mitt modersmål. Då börjar jag fundera över hur det skulle kännas att skriva på mitt modersmål men nuddar istället vid någonting som jag inte vågar/vill öppna, liksom en dörr till något. Nästan som om det finns någon slags skattkista där inne som också kan göra mig mycket ledsen. Då brukar jag tänka att jag ska öppna den men inte än, inte än…

När jag växte upp var jag van att höra både slovakiska och tjeckiska eftersom jag levde i ett land vars befolkning bestod av två stora språkgrupper, slovaker (ungefär 5 miljoner) och tjecker (ungefär 10). Dessa två stora språkgrupper pratade de två officiella språken i Tjeckoslovakien även om det förstås fanns andra språkgrupper som var i minoritet som t ex tyska, ungerska, polska, ukrainska etc. Tjeckiska och slovakiska levde sida vid sida i både Tjeckien och Slovakien.

Rent praktiskt gick det till så att t ex nyhetsuppläsare, programledare, väderuppläsare etc, etc i både TV och i radio talade ett av de två officiella språken. Men även kulturarbetare; skådespelare, musiker, författare framträdde även de oberoende av den tjeckiska eller slovakiska språktillhörigheten. Så här var det i stora drag när jag växte upp. Självklart fanns det många kritiska röster att det t ex inte fanns någon bra fördelning (kvotering) av hur mycket av den ena eller andra språkliga påverkan som sändes ut över landet, särskilt med tanke på det faktum att den slovakiska språkgruppen var mycket mindre jämfört med den tjeckiska. Det positiva med detta fria språkflöde under min uppväxt var att man lärde sig att förstå även det andra språket, i mitt fall tjeckiska, och inte bara förstå, steget till att prata språket fanns nära.

Poängen med det fria språkliga flödet var att min generation lärde sig att hantera båda språken på ett mycket naturligt och smidigt sätt. Ja, saken är den att dessa två slaviska språk ligger väldigt nära varandra, ungefär som norska och svenska om jag nu skall jämföra. Man kan gå vidare till det polska språket, som även det tillhör den slaviska gruppen, och gå ännu längre österut men, tur i oturen, så fanns det gränser här och inget fritt flöde.

Idag lever jag i Norden och har gjort så i drygt ett decennium längre än i det landet jag växte upp i. Äntligen kommer jag fram till huvudpoängen med detta inlägg, den nordiska språkpolitiken. Jag har förstått att det är mycket lättare att förstå det norska språket om man har svenska språket som modersmål jämfört med dem som inte har det. För att inte tala om det danska språket. Jag minns under mina studier en norsk föreläsare vi hade och att det inte alltid var lätt för mig att förstå vad han sade. Dessutom var det inte vanligt med norska föreläsare i Sverige. Under alla mina år i Norden har jag förstås många andra erfarenheter av kontakten med de nordiska språken. Och jag kommer att tänka på Skavlan med sitt program, som i mina ögon på ett sätt är gränsöverskridande men på ett annat sätt ett praktfullt exempel på ett välvilligt och omhändertagande sätt där man serverar Skavlans och alla norska gästers ord i svensk översättning.

Ni kanske anar vart jag vill komma. Det finns åtskilliga exempel på där detta parallella språkflöde stoppas. Och nu har vi alltså denna Deklarationen om Nordisk språkpolitik som finns sedan 2008 som jag inte kände till och inte visste något om men som jag blev mycket inspirerad av efter att ha läst sammanfattningen. Kan Norden bli en språklig föregångsregion, tror ni?

Annonser

§ 4 svar till Nordisk språkpolitik

  • Njae, eller jag tror att det alltid eller i alla fall länge funnits en ambition att man inom Norden ska förstå och kunna tala med varann, utan engelsk inblandning. Hur mycket man sen verkligen jobbar med det i praktiken vet jag däremot inte. Minns att jag hade norska eller danska (eller båda?) texter på centralprov i svenska i nian. Vi hade aldrig jobbat med det, men det gick bra ändå. Och det är väl för att det är som du säger, har man svenska som modersmål så är det mycket lättare att förstå de språken. Mina barn, som talar svenska, men har all sin skolgång på franska och bor i Frankrike fattar inte mycket av ens norska. Danska ska vi inte tala om.

    • Evas Perspektiv skriver:

      Ja, Karin, det är det praktiska som jag tycker borde bli bättre. Hur mycket man skulle kunna lära sig om man fick lyssna på t ex det norska eller danska språket dagligen, säg nyhetsrapportering på norska i Sverige utan textning. Jag menar att lära sig utan att behöva anstränga sig för mycket, det ska liksom finnas där i bakgrunden. Jag vet inte om jag drömmer men jag skulle vilja se något liknande i framtiden. Mera gemensamma lösningar, helt enkelt mera ”Skavlan”!

      Ja, det där med barnen, känner jag igen, tjeckiska var ett främmande språk för mina döttrar t ex, trots att de pratar slovakiska.

  • Det där är nog en tanke som var starkare innan EU och innan engelskans dominans. Det nordiska samarbetet var ju en sorts union innan EU med gemensam arbetsmarknad och passfrihet. Sen har det nog mer och mer kommit i skymundan, tror jag.
    Men jag gillar det också. Just för att det är som du säger, det skulle kunna gå utan ansträngning, fanns det inte planer ett tag på en nordisk gemensam tevekanal? Tror det. Också den försvann i den allmänna yran då den europeiska unionen kom på plats.
    Samtidigt tror jag att unga folk flyttar mellan länderna friare fortfarande, som ung arkitekt träffade jag (då) massor av norrmän som kom till Sverige pga jobb. Sen blev det tvärtom.

    Och i Skåne har de ju närmare till dansk arbetsmarknad (och tvärtom). Det hela tycks ha blivit ett mer lokalt fenomen. Tänk på svensk-norsk gränshandel, samma uppe i norr mellan sv-fi, tror jag.

    Jag tror vi måste finna oss i att världen ser annorlunda ut, att annat prioriteras. Men visst är det dumt!

  • Evas Perspektiv skriver:

    Tevekanal, ja, det kanske var det där med TV3 och Annie Wegelius om jag minns rätt men jag vet inte vart det tog vägen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Nordisk språkpolitikEvas perspektiv.

Meta