Drömmer om ”Norrtullsligan”

22 november, 2012 § Lämna en kommentar

Av flera olika anledningar har jag, under den senaste tiden, inte haft möjlighet (tid) att skriva mer regelbundet här på min blogg. I alla fall, jag är tillbaka och för närvarande läser jag Boel Hackman om Elin Wägner och ”drömmer om Norrtullsligan” om jag nu får göra det. Jag har tidigare läst Ulla Isakssons och Hjalmar Linders biografi om Elin Wägner, Amazon med två bröst 1882-1922, utgiven år 1977 och Dotter av Moder Jord 1922-1949, utgiven år 1980. Med Boel Hackmans biografi känner jag att jag gör en viktigt uppdatering av mina tidigare kunskaper om Elin Wägner. När jag läser boken får jag en känsla av att jag också på ett sätt anknyter till ”Är svensken människan?” som jag läste tidigare i år och även skrivit ett inlägg om här på min blogg. Biografin om Elin Wägner t ex spänner över en viktig period i svensk kvinnohistoria som handlar bl a om kvinnlig rösträtt i Sverige.

Jag kommer inte riktigt ihåg när jag för första gången läste något om eller av Elin Wägner. Mitt intresse för henne har funnits där länge. När jag sedan under andra hälften av 90-talet flyttar in i ett hus i centrala Stockholm, samma hus där kvinnorna i ”Norrtullsligan”, skriven av Elin Wägner, bodde ungefär 100 år tidigare blir jag inte bara mera intresserad av Elin Wägner utan också av husets, gårdens, gatans historia. Jag minns att en kvinnlig professor på min gamla arbetsplats försåg mig med många gamla tidningsurklipp om Elin Wägner när hon hörde att jag flyttat in i detta hus. Saken är den att Elin Wägner bodde i ett annat gårdshus i samma kvarter och kunde se kvinnorna som delade lägenhet i ovannämnda hus genom fönstret från sin egen lägenhet. Dessa ensamstående unga kvinnliga kontorister blev sedan huvudpersonerna i ”Norrtullsligan” som kom ut år 1908. Huset har fyra våningar och kvinnorna bodde på första våningen. Högst upp på framsidan av huset står år 1900 målat med svart färg, året då huset byggdes. Kvinnorna flyttade alltså in i ett ganska nybyggt hus.

En annan sak som jag minns med detta hus på Norrtullsgatan, långt innan jag började läsa Elin Wägner, är att huset under längre tid stod övergivet med nästan alla fönster sönderkrossade. Detta var någon gång i början av 80-talet. Jag bodde då på en annan adress i närheten. Framför huset fanns en parkering då. Gathuset som finns där idag byggdes först år 1986. Jag brukade promenera med barnvagnen där och tittade ofta på det där gamla, fina, övergivna huset och förstod inte varför ingen brydde sig om det. Då hade jag förstås ingen aning vad det var för hus och att jag skulle bo där en gång i framtiden.  Sedan, efter år 1986 tappade jag sikte när gathuset blev klart. Och jag slutade förstås också med att promenera med barnvagnen. Eller så blev det istället så att jag promenerade åt andra hållet, där döttrarnas skola och fritids låg, mera åt Norrtullshållet. På dessa promenader passerade jag Enkehuset istället. Ett fint stort hus som än idag används för olika ändamål för kvinnor, bla Sveriges kvinnolobbyIFFI , IKFF har sina lokaler där i en del av huset. Mer om Enkehuset i ett senare inlägg. I alla fall verkar det som att kvinnor alltid har rört sig där på Norrtullsgatan.

”Det moderna samhälle och den utveckling som Elin Wägner beskriver, var början till en process som vi lever med än i dag”, skriver Boel Hackman. Och visst får jag den känslan när jag läser boken, Elin Wägner var före sin tid, de frågor hon ägnade sitt liv åt är fortfarande aktuella än idag. Men en sak som jag skulle vilja anmärka är att den skarpa kontrasten män/kvinnor eller kvinnor/män som fanns då under Elin Wägners tid tycker jag inte är lika skarp idag. Idag är även många män feminister!

Jag går en trappa upp, tittar på dörren där kvinnorna bodde, fortsätter sedan två trappor till och drömmer om den kvinnliga gemenskapen som kvinnorna i Norrtullsligan hade. Jag som precis har gift mig. Ja, med en feminist! Och drömmen om gemenskap? Ja, den tycker jag vi får ha kvar om än i en annan uppsättning än under Elin Wägners tid. Det är det som är målet i långa loppet! Jag återkommer till boken i ett senare inlägg. Jag vill verkligen rekommendera den. Läs den! Hackman har sett Elin Wägner med nya ögon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Drömmer om ”Norrtullsligan”Evas perspektiv.

Meta