”Science is not your Enemy…”

Under de senaste månaderna har jag varit upptagen av annat och inte riktigt haft tid för att skriva här på min blogg. Hoppas att jag kommer igång här under hösten. Här på morgonen har jag läst Jonathan Franzen: Så underblåser maskinen det värsta hos människan som tyvärr endast är förbehållen DN PLUS-läsare. Vi kanske får vänja oss vid vissa mindre, så småningom kanske större, restriktioner vad gäller tidningsläsande på nätet. Artikeln är värd att läsa förstås. Jag kunde identifiera hos Franzen samma slags förkärlek till ”den nya teknologin” som jag själv känner samtidigt som kluvenheten gör att man drar sig undan för den.  När jag läste Franzens artikel kom jag att tänka på två andra artiklar som jag läser för närvarande. Den första är Science is not your Enemy av Steven Pinker publicerad i den amerikanska tidskriften New Republic för någon månad sedan och den andra artikeln är Crimes against humanities av litteraturkritikern Leon Wieseltier. Jag är klar med genomläsningen av den första artikeln och ser mycket fram emot den andra. Imponerande av Steven Pinker att öppna upp på det sättet han gör, med en berättelse helt enkelt. En berättelse om närmandet mellan Vetenskap och Humaniora även om de avsnitt i artikeln  som ”närmar sig” är av ganska enkla skäl de övertygande avsnitt jämfört med de avsnitt i vilka han gör ett försök att beskriva det han vill närma sig till.  Nu återstår för mig att läsa igenom artikeln av Wieseltier. Sedan skulle jag vilja komma tillbaka till detta inlägg igen. Hoppas att jag lyckas med det.

Frågan ang. förhållandet mellan vetenskap och humaniora och hur det ligger till har intresserat mig ganska länge, funnits i luften runtom mig, och när jag ser uppmaningen till två av våra ministrar av professor Olle Häggström på hans egen blogg Häggström hävdar blir jag förstås mycket glad över detta steg han tar. Det skulle vara mycket värt om Häggström eller någon annan av samma kaliber fördjupar diskussionen och författar en mera klargörande text om hur det egentligen ligger till mellan Vetenskap och Humaniora inte bara inom den akademiska världen utan vad ett närmande mellan dessa discipliner skulle kunna innebära för samhället i stort. Frånvaron av eko (diskussion) från dessa spridda röster är påtagligt. Jag är helt enkelt uppfylld av dessa mycket viktiga frågor just nu och har behov av att gå vidare.

Något annat. Snart åker jag till Prag och inhämtar/laddar upp (batterierna 🙂 de gamla bilderna som jag bär inom mig. Bl a denna bild sitter djupt. Och jag tror att vi som har gått i skolan där, vet varför!