”Den evige äkta mannen”

2 oktober, 2013 § Lämna en kommentar

dscn1940I Boklördag i DN, lördagen den 28 september, läste jag artikeln Klassikerna gör oss till friare människor skriven av den rumänske författaren Mircea Cartarescu. (Tyvärr finns den inte tillgänglig elektroniskt.) Som vanligt, mycket givande av Cartarescu. Nästan meddetsamma bestämde jag mig för att låna en bok som Cartarescu bl a tar upp i artikeln. Jag kollade Stockholms stadsbibliotek hemifrån, 2 ex fanns att låna. Tyvärr hade jag inte möjlighet att gå och hämta boken omedelbart, det gjorde jag först igår. Jag kollade igen hemifrån, boken fanns fortfarande inne, i rotundan under Hce. Boken är en rysk klassiker, skriven av Fjodor Dostojevskij.  Jag skrev inte upp titeln, jag tänkte att jag kommer ihåg den, jag hade bråttom.

När jag väl är inne på biblioteket går jag direkt till bokstaven D och ser omedelbart flera titlar av Dostojevskij. (Jag har läst Dostojevskij i skolan i mitt gamla hemland men boken Cartarescu skriver om i DN har jag aldrig hört talas om.) Jag börjar leta efter den bok jag ska ha men upptäcker ganska omgående att jag inte riktigt kommer ihåg titeln på boken. Jag blir irriterad, tänker efter, kommer bara ihåg brottstycken av den möjliga titeln, jag kommer ihåg ett namn men inte ens det fullständigt. Namnet var något i stil med ”Njeto… Njezvanova” och sedan plockar jag även två andra ord upp ur minnet, ”äkta maken”, som jag tror fanns med i titeln. Står fortfarande kvar vid Dostojevskijs böcker men utan resultat. Jag tittar mot informationsdisken, en bibliotekarie står ledig vid sin dator, jag skyndar snabbt till honom.

”Hej! Jag letar efter en bok av Fjodor Dostojevskij men tyvärr kommer jag inte ihåg titeln på boken. Men jag kommer ihåg några ord och ett namn ur titeln. Jag har precis kollat boken hemma via min dator, den ska finnas här i rotundan”. Och i nästan samma ögonblick säger jag det där namnet som jag (till min förvåning) kunde nu: ”Njetotjka Njezvanova” och jag säger även orden ”äkta” och ”maken”. När bibliotekarien hör vad jag säger, tittar han på mig och hänvisar mig meddetsamma till Internationella biblioteket och tillägger att de inte har böcker på ryska här. . . .

Snabbt som en pil passerar den där tanken genom mitt huvud, tanken eller så blir det någon slags kortslutning som inte får bli slut helt enkelt, ett ögonblick som det måste bli en fortsättning på. Ett ögonblick som jag måste vända på (även om nuförtiden, och det måste jag faktiskt få säga här, kan jag även känna stolthet i samma eller liknande ögonblick/situationer) och berätta min berättelse. Man skulle kunna jämföra detta lilla ögonblick som jag är med om med den ”språkliga vändningen” som t ex Anna Johansson tar upp i ”Narrativ teori och metod” trots att detta ögonblick är väldigt, väldigt litet jämfört med de stora vågor/drag men, måste tilläggas, inte obetydligt.

I alla fall, inom loppet av några sekunder förklarar jag för bibliotekarien att jag inte har planer på att läsa boken på ryska utan på svenska och att jag vet att boken finns här i rotundan men behöver hjälp med titeln. Till slut bad bibliotekarien mig att skriva ner Njetotjka Njezvanova, (på svenska! :)), jag stavade efternamnet rätt vilket till slut gav resultat. Boken Den evige äkta mannen fanns högt upp i rotundan och det är den boken som jag läser just nu och vill kanske först och främst förstå Cartarescu.

För övrigt funderar jag över artiklarna av Steven Pinker och Leon Wieseltier som jag skrev om i mitt förra inlägg. Jag har svårare att ta emot/förstå allt det Wieseltier tar upp jämfört med Pinker. Jag skulle nog behöva läsa om den om det nu skulle hjälpa? Jag kom att tänka på Marco Caracciolo igen och på hans forskning (tog upp honom i en kommentar som jag skrev till förra inlägget här på min blogg). ”Han fokuserar bl a på hur ”våra berättelser” kan distribuera och i en viss utsträckning skapa värderingar som bygger upp både våra identiteter men även den sociokulturella världen vi lever i”. Och jag undrar om inte förståelse av denna process som Caracciolo forskar om ändå inte är bland det viktigaste för att övertyga. Man kanske kan börja med en liten episod från biblioteket. Och förresten, varför skulle jag inte kunna läsa Den evige äkta mannen på ryska?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande ”Den evige äkta mannen”Evas perspektiv.

Meta