Kultur på recept – Kulturproducent/kulturkonsument

12 november, 2013 § Lämna en kommentar

För någon vecka sedan läste jag artikeln Kultur ett outnyttjat vårdverktyg i DN Kultur. Artikeln handlade om kulturens enorma betydelse för vårt välmående. Är det kanske dags att börja skriva ut kultur på recept? Många har redan insett kraften kulturen har på hälsan, andra är fortfarande kritiska. En av de kritiska röster är Stina Oscarsson, chef för Radioteatern:

Jag är rädd att satsningar av typen kultur på recept är en kapitulation för vår tids längtan efter quick-fix-lösningar. Att vi behöver kulturen för att kunna hantera de existentiella frågor det innebär att vara människa är ingen nyhet. Det nya vore om man från kulturpolitiskt håll vågade ställa frågan varför folk mår dåligt, genom att till exempel titta på den forskning som visar på sambanden mellan konsumtion och unga kvinnors ohälsa och sätta det i relation till vad som sker i Sao Paulo där man förbjudit reklam. Kulturen riskerar här att bli spackel för en havererad välfärdspolitik.

Tar man sig tid och går in på Den kulturella hjärnan inser man att det redan finns en mängd av vetenskapliga undersökningar i Sverige och runt om i världen som visar på att kultur faktiskt kan läka sjuka. Samtidigt tycker jag att Stina Oscarssons oro ovan också är mycket viktig att ta på allvar. Den kunskap och insikt om hälsa hon efterlyser är av stor vikt.

Vad betyder kultur på recept egentligen och hur skulle det i så fall gå till? Ni kanske tänker ungefär som jag har gjort, jag har inte fördjupat mig i frågan tidigare, jag hade bara någon slags vag uppfattning/känsla om att kultur är bra för oss människor. Det är alltid trevligt att se en bra film eller läsa en bok, gå på teater etc. Jag tänkte inte så mycket på relationen mellan kultur och hälsa men jag har alltid haft en positiv inställning till kultur och vårt behov av den.

Kultur är förstås en mycket bred beteckning för så många olika yttringar. Konst, litteratur, film, teater, musik etc. etc. Kultur betecknar också den kontext man föds in i. (Jag tror inte jag hinner att skriva om kultur i denna betydelsen här i föreliggande inlägg.)

Tillbaka till kultur på recept. Om det alltså är framtiden (kanske redan en ganska nära framtid) innebär detta att någon ska föreskriva/ordinera oss kultur eftersom den har en positiv påverkan på vår hälsa. Att t ex läsa en bok, se en teaterpjäs, gå på konsert etc. etc. skulle på något sätt främja vår hälsa. Att köpa kulturevenemang (inte längre varor!) främjar helt enkelt vår hälsa. Här kommer jag att tänka återigen på Stina Oscarsson ovan men framför allt på Vaclav Havels tankar om en existentiell revolution.

Vad är det som händer inom en individ när hen läser en bra bok? Min egen erfarenhet säger att jag kan identifiera mig någonstans med rösten, huvudpersonen eller hennes drömmar etc. etc. Jag tror att bl a identifikationen är central. Jag upplever sammanhang mer eller mindre starkt, jag kan känna mig helt omsluten av det. Likvärdiga erfarenheter gör jag genom att se på en film, gå på teater, konstutställning. En tavla kan t ex beröra mig starkt.

Jag är absolut en kulturkonsument men idag ägnar jag mig även åt att ”producera kultur”. Att ta emot kultur, att blir berörd av kultur tycker jag är en fantastisk upplevelse. Att skapa kultur är något annat. Att skapa/skriva innebär för mig att dela med mig av mig själv till andra. Detta kan förstås göras på många olika sätt. Denna process har för mig en stark terapeutisk upplevelse och för min del skulle jag kunna beteckna den som mycket starkare än den som har att göra med när man tillägnar sig kultur som konsument.

I alla fall, att skapa, det som förr i tiden var förunnat bara en liten grupp av ”skapande människor”, konstnärer, författare, regissörer, musiker etc. har skapande idag med dagens teknik blivit nästan en folkrörelse. Vi skriver, fotograferar, filmar, målar etc. och sedan ger vi ut böcker, ställer ut bilder/fotografier, visar kortare eller längre filmsekvenser på nätet. På ett sätt en fantastisk utveckling, vi har mer eller mindre alla blivit potentiella producenter och konsumenter. Frågan är vilken påverkan denna utveckling kommer att ha på oss, vårt samhälle längre fram. Det vi redan idag kan skönja är t ex avskaffande av hierarkier, någon slags ”kollaps” i vid positiv mening håller på att inträffa. Vi är alla delaktiga på ett eller annat sätt. Jag kommer återigen att tänka på Vaclav Havel.

Återigen tillbaka till kultur på recept. Genom att skriva, för min del inte bara denna text, att överhuvudtaget kunna skriva, kunna uttrycka sig i någon kulturell form innebär också att man kan bearbeta många frågor/ämnen, livssituationer etc. etc. I alla fall, kultur på recept för mig innebär inte endast att konsumera den utan först och främst att varje konsument har en potentiell möjlighet att även skapa/producera kultur. Och jag tror att det är denna insikt om påverkan som sker genom kultur som är avgörande för vår hälsa. Alltså att inte endast vara en passiv mottagare av kultur utan även en aktiv skapare av den. Om skapandet i den gamla bemärkelsen var förunnat endast vissa utvalda så kan det idag ses nästan som början på en folkrörelse. Frågan är vem/vilka som blir behöriga att skriva ut dessa recept. Medical artist? Medical musicien? Cultural psychiatrist? Bibliopsychiatrist? Det kanske är helt enkelt så att det behövs helt nya yrkeskategorier framöver.

Och genom att jag själv bearbetar detta ämne för min egen del (och delar med mig 🙂 ser jag att jag har kommit tillbaka till min hjärtefråga, relationen mellan humaniora och vetenskap. Är det inte så att vi redan befinner oss i en passage där vi har påbörjat att bygga in humaniora i vetenskap eller tvärtom. I vilket fall som helst tror jag att humaniora behöver vetenskap och vetenskap humaniora. Det är inte längre fråga om vem behöver vem. Det är frågan om hur vi ska gå vidare för att främja den utveckling som vi knappast hinner att springa i kapp. Vad sedan vetenskap gör med humaniora eller tvärtom återstår att se. Ja, vem kommer att skriva ut kultur på recept? För inte vilken kultur som helst duger åt vem som helst. Detta kan bara de som är experter på en viss kulturell yttring och hälsa förstås avgöra. Och nu måste jag gå tillbaka till mitt manus och äntligen skriva klart avslutningskapitlet. Och förresten min resa till Mellaneuropa blev tyvärr inte av 😦 Jag fick ligga i sängen och kurera mig. Med ”kultur” förstås!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Kultur på recept – Kulturproducent/kulturkonsumentEvas perspektiv.

Meta