Vad var det jag sa?

28 februari, 2014 § Lämna en kommentar

För inte så länge sedan skrev jag här på min blogg i Det nya Europa om den rörliga arbetskraften och rädslan för den i de ”forna” västeuropeiska länderna. Trots att vi i år kommer att fira ett kvartssekel sedan Berlinmurens fall finns det fortfarande än idag en utbredd rädsla för den östeuropeiska arbetskraften. När jag i morse såg i DN. Ekonomi Invandring från öst lönsamt för Sverige tänkte jag först ”Vad var det jag sa?” och sedan kastade jag mig över artikeln.

Den fria rörligheten och de öppna gränserna utmanas från flera håll. Brittiske premiärministern David Cameron vill behålla restriktioner mot Rumänien och Bulgarien, även sedan övergångstiden efter dessa två länders EU-inträde har tagit slut. Schweiz har haft sin folkomröstning där utslaget blev att man vill kunna hindra EU-medborgare att arbeta och bo i landet.

Ekonomiska argument spelar en viktig roll. David Cameron varnar för social turism, alltså att människor ska komma till Storbritannien för att lyfta bidrag. I Schweiz bekymrar man sig över att den inhemska befolkningen ska förlora på inflyttningen från andra länder.
Även på andra håll i Europa förs liknande tankegångar fram. Men det betyder inte att påståenden om att invandring skulle skada ekonomin är sakligt grundade. Tvärtom finns starka skäl att hävda motsatsen, alltså att fri rörlighet och öppna gränser inom Europa lönar sig.

När jag läser dessa ogenomtänkta argument som kommer från människor i ledande positioner blir jag i stället bekymrad över Storbritanniens eller Schweiz resonemang om den europeiska arbetsmarknaden. För är det inte så att de i själva verket sätter käppar i sina egna hjul? Fri rörlighet ökar inte bara mångfalden på arbetsmarknaden utan även konkurrensen. Det som egentligen händer är att vi som lever och arbetar i väst borde sträcka på oss, kavla upp våra ärmar och visa att vi kan. Bättre!? Och är det inte så att det till syvende och sist handlar om någon slags yrkesidentitet, en yrkesprofil som vi borde känna oss trygga i i väst (väst, jämfört med öst, hade trots allt ungefär ett halvsekel på sig att kunna utveckla den, en någorlunda trygg yrkesprofil) men istället känner vi oss otrygga och hotade. Hur kommer det sig? Blev vi invaggade i falska förhoppningar, en falsk trygghet som håller på att ta slut? Företag har lämnat oss. Hur är det med kapitalet? Och vad händer i öst när de mest kompetenta flyttar till väst? Jag ser att jag börjar komma in på ett annat område än det jag ämnar skriva om här idag.

I alla fall, här och nu tänker jag på en björn som håller på att bli väckt ur sin djupa sömn. Det är kanske dags att tänka om. Välkomna den stimulering som erbjuds i form av den nya arbetskraften från öst. Jag tror att det är det bästa vi kan göra och vi har dessutom stöd för det i den senaste forskningen om den europiska arbetsmarknaden.

Tyvärr går det inte att länka till DNs artikel för den är förbehållen bara DNs läsare. Synd! För DN borde göra precis tvärtom, sprida den. I alla fall att invandring från öst är lönsamt inte bara för Sverige utan även Storbritannien stöds av nationalekonomen Joakim Ruists forskning vid Göteborgs universitet. Jag länkade till en hemsida där han blir tilldelad Myrdalspriset 2013. Grattis Joakim!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Vad var det jag sa?Evas perspektiv.

Meta