Framåt utan bromsklossar

23 maj, 2015 § 4 kommentarer

Identitetskris?

Det har hänt vid kanske 2-3 tillfällen under den senaste tiden att jag inte bara anat utan hört att mina invandrarbekanta (människor som jag träffar ibland) sympatiserar mer eller mindre med och uttrycker åsikter som samstämmer med SD. När antydningar av det slaget kom första gången blev jag först förvirrad och visste inte hur jag skulle bemöta dem. Trots mina farhågor, egentligen vet jag inte riktigt hur medvetna de var, hoppades jag att inte få mina misstankar bekräftade. Jag kände mig helt oförberedd. Allt hände på något sätt väldigt snabbt. Jag minns att jag först sade något i stil med ”Men hallå… ,vi är ju själva invandrare, vi har ju själva varit i samma situation en gång för länge, länge sedan som många som söker sig hit idag. Vi har också kommit en gång till det här landet utifrån osv. osv.”

Repliken på min reaktion hen levererade var i stil med att det gäller inte dig/oss. Liknande argument har jag hört så många gånger tidigare med den skillnaden att idag var det en av oss invandrare som hade använt det. Hens svar blev alltså någon slags generalisering där en speciell grupp av invandrare utpekades. Usch, tänkte jag. Vi och de fast på ett helt annat sätt. Jag höll inte med och visade starkt ogillande. Hen fortsatte och jag lyssnade vidare och ville förstå hur människan tänker. ”Jag är så glad att SD kom in i riksdagen”, fortsatte hen. Jag minns att jag blev illa till mods när jag gick därifrån samtidigt som jag ändå på något sätt, när jag kom hem, uppskattade att hen avslöjade sina tankar för mig. För jag har, trots allt, alltid gillat hen.

Vid ett annat tillfälle hände något liknande. En annan bekant, jag minns inte ens hur vi kom in på denna diskussion, även hen med invandrarbakgrund precis som jag, tycker i o f sig att det är ok med invandring men att ”de är för många”! Hen får ur sig detta påstående på ett mycket bestämt sätt och i ett ganska negativt tonfall. Jag blev totalt överraskad, först för att jag absolut inte hade väntat mig detta av hen, sedan kunde jag inte bemöta hen för jag hade inte tillgång till några siffror just då. Men jag blev ändå både ledsen och arg.

En tredje bekant, som var ganska förtvivlad över att så många söker sig till Sverige idag, påstod att det inte finns några bostäder åt asylsökande i Sverige. Denna hen var ur majoritetsbefolkningen. Bostadsfrågan är inte alltid så enkel eftersom det är många andra faktorer som måste vägas in, men bostäder finns, tänkte jag. (Och nu vill jag inte gå in på alla hus som har rivits i Sverige under de senaste åren just på grund av brist på hyresgäster.)

För några dagar sedan (18/5) läste jag i DN ”Rösta på SD inte längre förenat med stigma” och då dök erfarenheterna med bl a mina invandrarbekanta upp igen. ”Tänk om de röstar på SD?”, tänkte jag för mig själv. ”Hur ska jag fortsätta att bemöta dem?” Nu har jag i alla fall bestämt mig för att fortsätta prata med dem, det är den slutsatsen jag kom fram till efter några överväganden. Men det känns ändå läskigt att de som jag alltid själv kallat för ”utvecklingens bromsklossar”, idag finns ganska nära mig. För det är så jag ser på dessa bekanta.

Apropå ”bromsklossar” vill jag bara förklara lite snabbt vad jag menar. Dem har jag sett väldigt tidigt, i mitt nya hemland, framförallt på arbetsplatser. Det är sådana individer som tar fasta på det som avviker istället för det som förenar oss, som gör krokben istället för att ge en klapp i ryggen, som genererar konflikter istället för harmoni etc., etc.

I alla fall, nu har både jag och hens ovan bott i Sverige väldigt länge, vi diskuterar då och då olika samhällsproblem men inslagen ovan är helt nya för mig. ”Bromsklossar” trodde jag alltid funnits bland majoritetsbefolkningen (detta skäms jag lite för idag) nu har invandrare med tillåtande SD-sympatier vänt upp och ner på mina teorier, vilket jag i o f sig också är lite tacksam för.

Jag fick möblera om bland mina tankar. Jag har lärt mig något nytt igen. Bromsklossar finns alltså överallt och nu finns de även ganska nära mig. Hur kunde jag tänka så fel? Fantastiskt hur kunskap vecklar ut sig! Men den kan uppdaga sig bara om vi pratar med varandra. Det är därför jag vill fortsätta att prata med mina bekanta.

Jag tänker själv mycket på dagens samhällsklimat, vill förstå det. För några dagar sedan (21/5) läste jag ledaren av Amanda Björkman S problem större än usla siffror. Rekommenderar den, absolut!

Att dyka ned i Socialdemokraternas arkiv av partiprogram är på många sätt att följa berättelsen om Sverige. Det partiet ville, vet vi med facit i hand, hände ofta senare.

Men det är inte bara Sveriges förändring som går att följa, också partiets: Hur kampens karaktär och rollbesättning förändras från arbetarklassens frigörelse till alla människors frihet. Hur marknadsekonomin anammas. Och kanske allra mest slående: hur beskrivningen av Socialdemokraternas gärning har övergått från vad man vill åstadkomma till vad man redan har uträttat.

Och det kanske inte alls är fel att berätta/förstå vad man har uträttat, att förstå sin bakgrund för att kunna gå framåt. Förstå sina väljare som fria individer istället för som grupp och vilka problem de brottas med som sådana. Och för att kunna göra det borde man fortsätta att prata med dem, ta de problem de brottas med på allvar, trots att de har gått över gränsen och för tillfället blåser upp SD:s siffror.

Jag skulle också vilja hänvisa till en annan DN-artikel som fångade mitt öga i veckan (15/5): Hög invandring räddar Sveriges pensionärer. Artikeln är ganska kort och refererar till en rapport som EU-kommissionen nyligen lade fram där man granskar EU:s beredskap för en åldrande befolkning i framtiden. Idag går det ungefär fyra yrkesverksamma personer per pensionär inom EU-området, en siffra som kommissionen beräknar kommer att minska till två yrkesverksamma per pensionär inom 30 år. Just Sverige pekas ut som bättre rustat än många andra länder beroende på främst tre faktorer: hög sysselsättningsgrad, sen pensionsålder och relativt hög invandring.

Så, hur ska vi gå vidare? Till en viss grad har vi redan facit i handen, många faktorer pekar redan i en viss riktning. Nu gäller det att skapa nya politiska förutsättningar för framåtskridande utan alltför många bromsklossar på vägen.

Annonser

§ 4 svar till Framåt utan bromsklossar

  • Tack för ditt inlägg, Eva, intressant och välskrivet!

    Jag tycker att du ska fortsätta utbyta tankar med dina bekanta, oavsett om de röstat på SD eller ej, eller har åsikter som kan härledas dit. Det viktiga är att lyssna och fråga hur hen har kommit fram till den slutsatsen. Alltså, visa nyfikenhet. Det innebär inte att man håller med.

  • andersbwestin skriver:

    Jag misstänker att som allt annat är även främlingsoro en normalfördelning mänsklig egenskap. Triggernivån för oro är helt enkelt olika. Vissa behöver bara se en annan människa för att bli helt utslagen av oro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Framåt utan bromsklossarEvas perspektiv.

Meta