Ett smakprov ur Fjärilens vingslag

22 juni, 2015 § Lämna en kommentar

Fjärilens vingslag, en uppföljare till Utresetillstånd (2012) planeras att komma ut på Arabela Förlag under hösten 2015. Jag återkommer med närmare information vid ett senare tillfälle. Här kommer ett litet smakprov ur den kommande boken.

Bojnice 1Vi gifte oss den 8 mars 1975 på ett sagoliknande slott beläget i en liten kurort alldeles i närheten av Zelená Bystrica i centrala Slovakien. Den ursprungliga byggnaden är från 1100-talet och har, under årens lopp, bytt ägare och rekonstruerats flera gånger. Ombyggnaden till den nuvarande nygotiska stilen genomfördes under åren 1889-1910 av den slovakisk-ungerska släkten Pálfy.

Jag storgrät redan då jag skulle lämna föräldrahemmet, som till denna dag även varit mitt, under den så kallade förlåtelseakten, en liten kulturellt präglad och symbolisk ceremoni inför bröllopet. Förlåtelseakten bestod av mycket känsloladdade ord som jag repeterade efter min bröllopsmarskalk, vilket både bruden och brudgummen enligt slovakisk tradition har, och jag blev mycket rörd för i själva verket skulle jag lämna dem för alltid och flytta ifrån dem väldigt, väldigt långt bort.

Vid slottets entré väntade två pager som sedan beledsagade oss, genom slottets långa korridorer, ända in i vigselsalen. Mina tårar fortsatte att välla fram i vigselsalen, ögonen var svullna och röda och för första gången i mitt liv kände jag en oerhörd sorg och en märklig upprymdhet samtidigt. Jag måste medge att jag aldrig tidigare känt något liknande.

Jag och min blivande man stod där framför våra vigselförrättare, en man och en kvinna, och repeterade efter dem att lova varandra kärlek och kamratskap för all evighet. Jag hade vanligtvis svårt för alla de konventioner och regler som prackades på oss av det kommunistiska samhället jag levde i, men den här gången, i samband med mitt eget giftermål, tyckte jag att vigselceremonin absolut var före sin tid och jag följde allt villigt.

Vad gällde klädsel hade jag lite trotsigt frångått konventionerna. Jag hade stora prästkragar i håret istället för slöja, som var brukligt, och en lång vit mammaklänning. Jag var i femte månaden och en liten mage började redan skymta fram.

DSC_0234Vijay hade på sig en djupt vinröd kostym uppsydd av en skräddare i Zelená Bystrica helt och hållet efter hans egna mått. Jag, tillsammans med min mor, hade bestämt färg och design på både min klänning och brudgummens kostym. Vijay hade dessutom en stor prästkrage instoppad i sin bröstficka.

Nu hade jag till slut mannen jag nästan drömde fram under min uppväxttid vid min sida och vi var snart gifta. Jag och min mamma klädde upp och gjorde av honom den docka jag hade haft i min skokartong som liten, en livslevande docka som precis i detta ögonblick skulle säga ”Ja” till mig och göra mig till Katarina Ramdroyal. Vijay skulle bekräfta mig och göra mig ännu mer annorlunda än jag redan var.

Vårt vigselbevis fick vi direkt efter vigselceremonin i ett kuvert. Jag höll det i min hand medan vi tog emot gratulationer av alla som väntade i den långa kö som slingrade sig nerför den monumentala slottstrappan. När de nygifta sedan ska ta sig nerför slottstrappan är det brukligt att brudgummen bär bruden, men av redan nämnda skäl avstår vi från denna sed och promenerar bara hand i hand.

Medan Vijay verkade trivas med uppståndelsen tittade jag bara neråt, mot marken, men i ögonvrån kunde jag se inte bara alla mina klasskamrater utan även min fröken i franska i vimlet av säkert flera hundra åskådare. Nedstigningen från slottet var lång, tog en evig tid, och jag höjde så småningom på huvudet och kände att inte bara Vijay utan även jag själv började tycka om min nya roll och för första gången upplevde jag någon slags medvetenhet om att ha blivit sedd. Jag kände att jag passerade en tröskel från en ganska anonym tillvaro till något slags lokalt kändisskap. Nu hade jag fått min drömprins och skulle snart ut i stora världen, till Väst!

Först långt efteråt när den värsta uppståndelsen hade lagt sig hade jag möjlighet att öppna kuvertet med vigselbeviset och få allt bekräftat. Jag, Katarina, född Levitsky, dotter till Matuš Levitsky och Terézia, född Murár, från Meškovice blev maka till Vijaymootoo Ramdroyal, son till Navamootoo Ramdroyal och Somapraba, född Meeradamy, från Rose Hill, Mauritius.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Ett smakprov ur Fjärilens vingslagEvas perspektiv.

Meta