Ärret efter drömmen…

6 mars, 2016 § Lämna en kommentar

DSC_0602Rubriken ovan är också titeln på en bok av Horace Engdahl som jag läser just nu. Ärret efter drömmen innehåller essäer och artiklar av Engdahl tillkomna mellan åren 1989 och 2004. ”Undergångens lockelse”, ”Konsten att leva på luft”, ”Brev från Bettina”, ”Den fördömda kulturen” – så lyder några av titlarna. Mycket läsvärt!! Jag är ganska upptagen av hans texter och vissa vill/måste jag bara läsa om. Och titeln, Ärret efter drömmen, tilltalar mig verkligen. Jag kanske identifierar mig på något sätt med dessa ord, kanske mina egna ärr får andrum i ordens livsrum, vem vet. I vilket fall som helst njuter jag av att läsa boken.

Min Horace-feber började egentligen med en annan bok, Cigaretten efteråt. Men först ska jag säga några ord om sakernas tillstånd.

Det är den 6 mars idag och jag försöker minnas vart januari och februari har tagit vägen. Senast jag skrev här på min blogg var i mitten av december och då tänkte jag att det här måste fungera, det måste fungera (alltså det jag skrev om i det inlägget) jag har ju mer än två månader framför mig…

Och så händer det att allt förändras, man måste ge plats åt annat som är viktigare och dagarna blir så kompakta att de nästan flyter ihop och blir som ett stort Appendix. Och så sitter jag där på min säng en morgon med den där boken som jag köpte på bokrea för några år sedan för bara 29 kr och tänker; hur ska det här gå? Jag såg boken i vår bokhylla för bara några dagar sedan, tittade på den och tänkte att jag kanske borde läsa den. Det var innan programmet ”Min sanning” med Horace Engdahl, det var innan ”Liv och Horace i Europa”. Men kan hända att det trots allt blev någon subliminal aktivering i min hjärna och att jag tog fram boken Cigaretten efteråt av Horace Engdahl just på grund av den. Nu satt jag där en av de där kompakta dagarna med boken i mitt knä och sökte efter, ja, kanske tröst, ljusa punkter eller någon slags förståelse måste det ha varit. Varför så här med bara ett svep vänds allt upp och ner. Jag öppnar boken, den består av korta essäer och jag börjar läsa ungefär i mitten helt planlöst. Och så händer det ganska snabbt att de korta texterna nuddar mig djupt…

Det värsta en man kan göra en kvinna är att vara obetydlig.

Det är sant, jag föraktar överkänsligheten. Den är ett val: att låta de andra stålsätta sig, eftersom de är av en billigare sort.

Det enda sättet att visa att man förstått en sats är att omformulera den med egna ord. Den förmågan är vad som utmärker verklig kunskap. De exakta, entydiga och opersonliga språk som vetenskapssamhället drömmer om skulle emellertid omöjliggöra sådana operationer. Egendomligt nog tycks vetenskapens yttersta strävan vara att eliminera kunskapen.

(osv.)

Och nu till min sanning/verklighet. Manuset till Fjärilens vingslag har äntligen lämnat förlaget och gått till tryckeriet. Utgivningen kommer att bli försenad och vi på Arabela Förlag ber så mycket om ursäkt för detta. Jag vill också säga tack till er som fortfarande läser min blogg (jag har kanske lite för hastigt dragit slutsatsen att alla är på Facebook numera) och att ni uppmuntrar mig att fortsätta att skriva här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Ärret efter drömmen…Evas perspektiv.

Meta