Toni Morrison: JAZZ – en reflektion

28 oktober, 2016 § Lämna en kommentar

jazzVi lever i tider av framträdande identiteter. Vi ställer oss frågor om det är rätt eller fel att framhäva den egna etniska/rastillhörighet. Vi diskuterar våra normer och värderingar och har åsikter om normkritik.

Bokförlaget Natur och Kultur kommer i dagarna (31 oktober) ut med en ny litterär tidskrift Revy. ”Toni Morrisons roman Jazz, som vi fokuserar på i första numret, känns som en perfekt utgångspunkt för en ny litterär tidskrift. Den är litterärt intressant, och öppnar samtidigt för samtal om en rad brännande ämnen i vår samtid”, säger Anton Gustavsson, redaktör för Revy.

Jag har precis gjort en omläsning av romanen JAZZ (1992) av Toni Morrison. Under tiden jag läste boken såg jag också en dokumentärfilm om Morrison gjord av BBC (2015). Jag blev förvånad över när Morrison i dokumentären tänker efter och säger sedan att det kanske var för första gången i sitt liv i samband med Nobelpriset (1993) hon kände sig som en amerikan. Identitetslöshet? Morrison är född och uppvuxen i USA! Snabbt kom jag att tänka på min egen situation. Uppvuxen i Östeuropa men största delen av mitt liv har jag tillbringat i Sverige. Ja, jag är ju medborgare i landet men… jag bär ett slags reva inom mig. En gräns mellan det jag lämnade och dit jag kom. Och dessutom finns andra kulturer inblandade i min bakgrund. Hur är det med min egen identitet? Kan jag jämföra mig med Morrison och hennes amerikanska identitetslöshet? Jo, kanske på ett sätt i bristen på en slags etnisk/östeuropeisk ”empowerment”. På ett annat sätt har européer (och nu menar jag både öst och väst) inte återhämtat sig än efter murens fall då nya ”murar” redan börjar byggas (t ex Brexit) medan intresset för min bakgrund i landet jag lever i fortfarande är obetydligt.

De svarta i USA däremot hålls fortfarande än idag på många olika sätt tillbaka. Vi behöver inte fråga oss vidare för vi känner till historiens vidrigheter och omständigheterna de svarta i Sydstaterna levde/lever i. Och nu kan jag återgå till JAZZ och den söndertrasade början som var livets villkor och som romanen tar avstamp i.

JAZZ är för mig en roman om identitet. Huvudkaraktärerna i romanen bär alla på ett djup som är sönderfrätt av trasiga separationer och tvära avbrott som pågått i flera århundraden. De föds in i en vidrig ”bomullstillvaro i syd” och lämnats och tagits om hand av välvilliga släktingar eller andra. Separationer upprepas om och om igen. Så småningom söker sig människorna norrut, många av dem till City. Livet tillsammans bli lättare i Harlem men bakgrunden gör sig ständigt påmind i jakten efter en dräglig vardag.

In sharp compassionate vignettes, plucked from different episodes of their lives, the author portrays people who are together simply because they were put down together, people tricked for a while into believing that life would serve them, powerless to change their fate — Joe with a faithless wild woman for a mother, a woman he seeks in caves and rock faces, a woman he calls to and asks if she is she — ”Just say it, say anything”; Violet unable to repress the seams of erotic memory, remembering the bed with one leg propped on a dictionary; and Dorcas, foxy, provocative, believing sex to be her trump card, which for a few months it was. These are people enthralled then deceived by ”the music the world makes.” (New York Times, 5 april 1992)

De svarta lever med varandra och med musiken i Harlem. Morrison, med sina karaktärer, målar fram, som dragen med en pensel, en identitet som är (vet vi idag) så stark och oumbärlig i den ”amerikanska kulturen” men trots det vågar hon (1993) inte än känna en stolthet över att den/hon också tillhör Amerika! Eller gör den/hon inte det? Hur är situationen idag?  Som symbol för drömmen om en bättre framtid i romanen JAZZ målar hon fram Golden Gray, en mulattpojke med gyllene lockar, en liten, liten tråd som den väldiga drömmen bokens karaktärer bär på kanaliseras igenom. Detta är den värsta slagsidan i den mänskliga historien och förhoppningsvis börjar tiden bli mogen att rätta till den.

Problematiken Morrison tar upp i romanen JAZZ är absolut ett brännande ämne i vår tid. Medvetenheten om att ha en/flera identiteter, att tillhöra en/flera grupper är en del i en etnisk ”empowerment” och med denna medvetenhet följer inte bara respekt för sig själv utan också respekt för andra (etniska) grupper. Våra normer och värderingar blir en naturlig del i denna medvetenhet.

Jag själv berör ämnet i min egen bok Fjärilens vingslag (2016).

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Toni Morrison: JAZZ – en reflektionEvas perspektiv.

Meta