Om hur en gestalt växer fram/påverkas av situationer

4 januari, 2018 § Lämna en kommentar

Jag satt några timmar igår på eftermiddagen och läste i ”Ridån” av Milan Kundera, boken jag hade med mig under min senaste resa till Paris. Där finns så mycket kunskap om romankonsten, litteraturen… Jag känner mig fortfarande lätt berusad. Kunskap som säger mig så mycket, tvingar mig att tänka, relatera till en annan form av kunskap. Jag stannade till vid ett kort kapitel med rubriken: ”Situationer”

Jag är intresserad av att förstå hur gestaltning uppvisar sig när kunskapsfälten i psykologi och skönlitteratur interagerar.

Det jag vill säga är att under tiden jag läste igenom ”Situationer” kom jag att tänka på min egen avhandling och den undersökning som handlade om normer och normbrott jag genomförde med över tusen ungdomar. Den handlar också om situationer. Individerna ställdes inför åtta fiktiva tonårstypiska normbrottssituationer såsom att snatta, skolka, dricka sig berusad, röka hasch etc. och blev bl a tillfrågade om hur de skulle reagera i sådana situationer. Exempel på en sådan situation är:

”Anna är inne på ett varuhus och vandrar mellan diskarna. Hon har inga pengar men är väldigt gottsugen. Det ligger en hel disk med gott alldeles oskyddat och hon är frestad att ta en påse och snatta.”

Data behandlades med hjälp av statistik och beroende på tonåringarnas svar framträdde sedan en profil eller gestalt för varje tonåring över alla de åtta situationerna tillsammans. Individerna indelades sedan utifrån sina gestalter/profiler i grupper. Gestalterna/profilerna som liknade varandra mest hamnade i samma grupp. Ungdomarna blev indelade in i fem olika profilgrupper, jag kan också kalla dem för gestaltgrupper.

Jag är medveten om att dessa två exempel förstås är mycket extrema fall, ett från skönlitteratur (med extremt här menar jag dess allmängiltighet, hela världen känner till Josef K. och Processen, K. och Slottet, kanske även Karl Rossmann och Amerika) och mitt eget forskningsexempel från psykologiska vetenskapen (utvecklingspsykologi) som visar på ett närmande eller orientering mot en gestalt/person som en helhet även om bara inom ett smalt område (normer). Med extrem i andra fallet menas begränsad generaliserbarhet och brist på genomslag vilket är tyvärr vanligt inom vetenskapen.

I alla fall, de beröringspunkter jag upplever finns (och det är det som är det viktiga här) tror jag handlar om det allmängiltiga som Kafka erövrar tack vare ”en gestalt” och som forskningen med förhoppning kan komma åt med sina ”flera hundra individer” som deltar i undersökningen. Och jag själv fortsätter att vara intresserad av att förstå hur gestaltning uppvisar sig när kunskapsfältet i personlighets/utvecklingspsykologi och (skön)litteratur interagerar och min tro på att dessa två områden har allt att vinna genom att lära av/befrukta varandra är nästan orubblig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Om hur en gestalt växer fram/påverkas av situationerEvas perspektiv.

Meta